SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KRYCKJA kryk3ja2 l. KRYKJA kry3kja2, f. l. r.; best. -an; pl. -or; förr äv. KRYCKJE, m. l. r.; best. -en.
Ordformer
(kryckja 1865 (: kryckjor, pl.) osv. kryckje 1793. krykja 19001931)
Etymologi
[av nor. dial. krykkja, äv. (med ursprungligare form) krytja, till isl. krytja, v., morra, knysta; namnet sannol. föranledt av fågelns läte (skri)]
(i vissa trakter o. zool.) måsfågeln Rissa tridactyla Lin., tretåiga måsen. VetAH 1793, s. 308. Ett tätt moln af hvita kryckjor. Klinckowström BlVulk. 1: 101 (1911). 4Brehm 8: 148 (1926).
Spoiler title