SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KUBB kub4, sbst.2, i bet. 1 (utom i koll. anv.) äv. KUBBE kub3e2, r. l. m.; best. -en; pl.-ar (Spegel GW 160 (1685) osv.) ((†) -er VDR 1661—62, s. 56 (: wallskubberna)).
Ordformer
(kubb 1651 (i rimlista), 1685 osv. kubba 1916 (i bet. 1 d). kubbe 1749 osv. kupp- 1743 (: Kuppstohlar))
Etymologi
[sv. dial. kubb, kubbe, trästock, vält, flatbottnad båt, kvist m. m.; jfr nor. dial. kubb, kubbe, nyisl. kubbi, kubbur; eg. samma ord som KOBBE; besläktat med sv. dial. kuv, hösåte, hövålm, isl. kúfóttr, rund, samt KOPP, sbst.1]
1) avskuret l. avsågat l. avhugget, ofta rundt, kortare stycke av en trädstam l. en stock o. d.; äv. koll. Arvidi 75 (1651; i rimlista; bet. oviss). VetAH 1743, s. 57. En urholkad kubb eller annat käril. Linné Diet. 2: 93 (c. 1750). Sittande på sin kubb. Carlén Köpm. 1: 349 (1860). Där lågorna slicka de brinnande kubbarna. Boberg BortStig. 20 (1927). Elda med kubb. Östergren (1931). — jfr BJÖRK-, BROTT-, EK-, GRAN-, MIL-, SITT-, TALL-, TRÄ-KUBB(E) m. fl. — särsk.
a) om avskuren trädstam l. stock använd ss. underlag för smidesstäd o. dyl. l. vid huggning av ved o. d. En Kubb med Smediestäd. Landsm. 6: V (1750). Klyfva ved på en kubb. Weste FörslSAOB (1823). En i korffabriken stående kubbe, hvarå kött plägar finhackas. GHT 1896, nr 242 A, s. 2. — jfr HACK-, HUGG-, STÄD-KUBB(E).
b) om stycke av en stock o. d., avskuret l. avsågat i längd som passar för ytterligare bearbetning (t. ex. sågning till bräder o. d.). FörarbSvLag 7: 176 (1695). Färgträd .. i block och kubbar. SPF 1859, s. 407. Askvirke i runda kubbar. SmålP 1890, nr 5, s. 4. När trädet är fällt, avsågas genast en kubb av spånens längd. VästmFmÅ 14: 26 (1924; i fråga om spåntillvärkning). Så sågades kubb i lagom längder för karlaträskor. Suneson GGrund 100 (1926). — jfr CELLULOSA-, SÅG-KUBB.
c) till beläggning av gata o. d. använd, avskuren plankända som vid gatläggningen osv. anbringas med fibrerna i upprätt ställning. TT 1879, s. 117. Arsenius MannKläd. 110 (1902; koll.).
d) (i vissa trakter) flöte utmärkande stillastående fiskredskap; jfr KOBBE 1. Hallström El. 80 (1906). VFl. 1916, s. 11. — jfr LAND-KUBBE.
e) (numera knappast br.) om hjulnav. Möller (1790; med hänv. till naf). BEHildebrand (c. 1870) hos Wrangel StudMLd 152. — jfr NAV-KUBBE.
f) (i sht i fackspr.) om vals l. axel (se AXEL, sbst.1 I), eg. av trä. Eneström Gnosj. 7 (1906). Nordström Luleåkult. 202 (1925; om del av tröskinrättning av primitivt slag). — jfr DRILL-, VALS-KUBB. — särsk. tekn. om med knivar besatt vals i s. k. holländare (se d. o. 4 c) i pappersbruk, holländarvals; i sht om vals i äldre, mindre holländare o. i mindre malningsholländare för laboratorier. SvSkog. 1140 (1928).
g) (†) bistock (se d. o. 2). Spegel GW 180 (1685). Koch Biskiöts. Förkl. 3 (1753). — jfr BI-KUBB.
2) (i vissa trakter) rundat (mindre) skär, kobbe (se d. o. 2). VL 1894, nr 39, s. 2.
3) [anv. sannol. utvecklad ur 1] om relativt kort föremål av rund o. knubbig form. — särsk.
a) (vard., skämts.) benämning på låg o. upptill kullrig, styv herrhatt, ”plommonstop”, ”knallhatt” (se d. o. 2). SDS 1904, nr 303, s. 2. SvD(A) 1934, nr 322, s. 20.
b) (i vissa trakter) om vissa slag av bröd, i allm. av rund o. knubbig form. DN(A) 1934, nr 218, s. 22. — jfr MANDEL-, UPPLANDS-KUBB.
Ssgr: A: KUBB-AXEL. tekn. = KUBB, sbst.2 1 f slutet. TT 1901, Allm. s. 25.
(1 b) -GILLE. (kubb- 1931. kubba- 1925) (i vissa trakter, i sht förr) benämning på ett slags bjudning l. gille varvid deltagarna giva värden vardera en timmerstock till av honom påbörjat husbygge. Nilsson FestdVard. 65 (1925).
-GRAN. (†) missbildad, kort o. tjock gran; jfr KUBB, sbst.2 3. Salander Gårdzf. 244 (1731).
-HATT. (föga br.) = KUBB, sbst.2 3 a. Holmström LändStränd. 2: 33 (1919).
-HAVRE. (numera knappast br.) visst slag av vanlig odlad havre med relativt korta o. tjocka korn; jfr KUBB, sbst.2 3. Liljeblad Fl. 43 (1798). LAHT 1887, s. 154. BerKemVäxtAnstLuleå 1901, s. 14.
(1) -HJUL. (förr) bestående av en enda sammanhängande träskiva. Berg SkansenVagnh. 10 (1926).
(1) -HJULS-VAGN. (förr) vagn med ”kubbhjul”, klubbhjulsvagn. RedNordM 1916, s. 10.
(1 f slutet) -KNIV. tekn. å holländarvals. Ambrosiani DokumPprsbr. 276 (i handl. fr. 1816).
-KORNIG. (numera knappast br.) om havre: som har korta o. tjocka korn; jfr KUBB, sbst.2 3. De kubbkorniga hafresorterna. UtsädT 1897, s. 19.
(1) -LEDARE, r. l. m. skogsv. i fråga om flottledsbyggnad, i sht i mindre vattendrag: ledkista förfärdigad av tätt intill varandra lagda stamdelar av två till tre meters längd. HbSkogstekn. 338 (1922).
-RÅG. (numera knappast br.) visst slag av råg med relativt korta o. tjocka korn; jfr KUBB, sbst.2 3. UtsädT 1902, s. 145.
(1) -STOL. (kubb- 1704 osv. kubbe- 18881890) (i vissa trakter) förfärdigad av en grov, urholkad trästock; jfr GUBB-STOL 2. ÅgerupArk. 1713, Arvskifte (1704). SvKulturb. 9—10: 47 (1931).
(3) -SÄL, äv. -SJÄL. (föga br.) (individ av) sälarten Phoca vitulina Fabr., knubbsäl. Larsen (1884; med hänv. tilī fjärdsäl). Klint (1906; med hänv. till knubbsjäl).
(1) -VED. bestående av korta, avsågade o. okluvna stockar. JernkA 1863, s. 245. SFS 1906, nr 48, s. 22.
-VETE. underarten Triticum compactum Host. av vanligt odlat vete, vilken utmärker sig gm korta o. tjocka ax; jfr KUBB, sbst.2 3; äv. om arten Triticum turgidum Lin., tjockvete (jfr Lyttkens Växtn. 1422 f. (1913)). Linné HortUps. 21 (1748). SvUppslB (1933). jfr BORST-KUBBVETE.
B (numera bl. bygdemålsfärgat): KUBBA-GILLE, se A.
(1) -LÅS. (†) lås med kolv? VDAkt. 1676, nr 105 (1672).
C (numera knappast br.): KUBBE-STOL, se A.
Avledn.: KUBBA, v.1
1) (i vissa trakter) till 1: hugga l. såga (en trädstam) till kubbar, hugga ändarna av (en trädstam). Almqvist Mål. 6 (1840). Sedan den (fällda torrfuran) kubbats till lagom längd (så osv.). Schröder ÖrjKajl. 32 (1893).
2) (†) bearbeta (jord) med vält; jfr KUBB, sbst.2 1 f. Sjögren Journ. 22/4 1796.
Särsk. förb.: kubba av. (i vissa trakter) till 1. Larsen (1884). Östergren (1931; angivet ss. landsdelsord). jfr AVKUBBA.
kubba sönder. (i vissa trakter) till 1. Larsen (1884). Östergren (1931; angivet ss. landsdelsord).
KUBBIG, förr äv. KUBBOT, adj. (-ig c. 1730 osv. -og 17311758. -ot 16511758. -ut 1630) (numera knappast br.) kort o. tjock, knubbig; särsk. om sädeskorn o. d.; jfr KUBB, sbst.2 3. Kubbuta Händer. Marcolphus A 2 a (1630). Oduglige, vresige, kubboge och tunt stående Trän. Salander Gårdzf. 247 (1731). (Havre-)sorter med trinda och kubbiga korn. LmUppslB 448 (1923).
Avledn.: kubbighet, r. l. f. (numera knappast br.) särsk. i fråga om sädeskorn l. frö. Arrhenius Jordbr. 2: 4 (1860). LmUppslB (1923).
KUBBLIG, adj. (kublig) (†) = KUBBIG. Broocman Hush. 2: 65 (1736).
Spoiler title
Spoiler content