SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KURTIS kurti4s, i bet. 1 r., i bet. 2 f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. cour-, cur-)
Etymologi
[bildat till KURTISERA efter mönster av sådana ordpar som KARESS : KARESSERA, EXERCIS : EXERCERA]
1) vbalsbst. till KURTISERA: kurtiserande; flört (se d. o. 1). Invigde i kurtisens hemligaste och djupaste mysterier. Polyfem III. 28: 1 (1811). (Han) lär .. ha fört en allt för närgången kurtis med en annans fästmö. Fröding Brev 64 (1889). (Han hade) haft sina små mindre oskyldiga kurtiser. PT 1897, nr 144, s. 3. Se, gubbar leka en fumlig kurtis. Karlfeldt Hösth. 111 (1927). — jfr BOND-, FÖNSTER-, PIG-, ÖGON-KURTIS m. fl. — särsk. bildl., om inställsamt bemötande, smicker o. d. Vi hafva .. haft nog af feg undfallenhet och ömklig kurtis för detta slags litteratur. Wirsén Krit. 183 (1883, 1901). Ej ens .. (Perikles') värsta fiender vågade beljuga honom för demagogiska later och kurtis av massorna. Grimberg VärldH 2: 411 (1927). jfr BOND-KURTIS.
2) (†) kvinna som är föremål för kurtis; flört (se d. o. 2). Thomander 3: 186 (1826). En fiffig garnisonskneckt .. har alltid tre ”kurtiser”. SöndN 1862, nr 33, s. 4.
Ssgr (till 1): KURTIS-FÖRSÖK.
-VANA. (tillf.) Den kurtis-vana som folk, kanske icke så orätt, påbördar mig. Braun Calle 131 (1843).
Spoiler title