SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1938 KVÄK kvä4k, n.; best. -et; pl. =. Ordformer (förr äv. q-. qvääk 1824) Etymologi [jfr d. kvæk; vbalsbst. till KVÄKA] (mindre br.) motsv. KVÄKA 1, om vissa djurs karakteristiska läten; äv.: handlingen att giva ifrån sig sådana läten. a) om grodornas läte; jfr KVÄKA 1 a. Grodornas kväk i diket. Jensen SerbMonten. 203 (1891). Östergren (1931; angivet ss. mindre vanl.). b) om bärgfinkens läte; jfr KVÄKA 1 c. Nilsson Fauna II. 1: 337 (1824). SAOB Alfabetisk lista kväde subst.1 kväde subst.2 kvädensord subst. kväder subst. kväg kväk subst. kväka verb kväkande kväkare subst.2 kväkning kväl subst. Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
