SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KVABBA kvab3a2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[jfr fsv. qvappa, lake, anträffat bl. i pl. quapper (se SthmSkotteb. 1: 435 (1470); jfr ANF 45: 192 (1929)), av mnt. quabbe, quappe, tånglake; jfr d. kvabbe, lake, tånglake, fsax. quappa, t. quappe, quabbe, lake, grodunge, eng. quab, lake, stensimpa; besläktat med fslav. žaba, groda, fpreuss. gabawo, padda, samt sannol. med KVABBEL, KVABBIG, KVABBLA]
1) (numera knappast br.) fisken Lophius piscatorius Lin., marulk. Linné MusReg. 55 (1754). Cannelin (1921). — jfr FLOTT-, GROD-KVABBA.
2) (†) honan av fisken Cyclopterus lumpus Lin., sjurygg, stenbit. Œdman Bahusl. 24 (1746; bet. oviss). Cederström Fiskodl. 258 (1857). Svederus Hlex. 318 (1869).
3) (i vissa trakter) fisken Zoarces viviparus Lin., tånglake; i ssgn ÅL-KVABBA.
4) (†) manet. Sundevall Zool. 12 (1835).
Ssgr: (jfr 2) KVABB-SO. (i västra Sv.) honan av fisken Cyclopterus lumpus Lin., sjurygg, stenbit; äv. koll. PhysSH 1: 311 (1786). SDS 1919, nr 2, s. 5 (koll.).
-SUGGA. (†) = -SO. Œdman Bahusl. 40 (1746). Svederus Hlex. 318 (1869).
Spoiler title