SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KVACKA kvak3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.); -ARE (se avledn.); jfr KVACK, sbst.1 (se anm. nedan).
Etymologi
[elliptiskt för KVACKSALVA]
(vard.) idka kvacksalveri, kvacksalva; äv. ringaktande i fråga om behörig läkares värksamhet. Upsala(A) 1929, nr 27, s. 4.
Ssg: KVACK-GUBBE. (vard., mindre br.) gubbe som idkar kvacksalveri. Upsala(A) 1927, nr 55, s. 1.
Avledn. (vard.): KVACKARE, m. kvacksalvare; äv. ss. ringaktande benämning på behörig läkare. Åkerlund Blanco-Fombona 268 (1930). jfr TAND-KVACKARE.
KVACKERI, n. kvacksalveri; äv. ss. ringaktande benämning på behörig läkares värksamhet. Fjelner Typ. 48 (1921; bildl.). Östergren (1931).
Anm. Stundom förekommer starkt vard. formen kvack i bet.: kvacksalvare; äv. ss. ringaktande benämning på behörig läkare. Wieselgren Paris Kim. 318 (1923: tandläkar-kvack).
Spoiler title