SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KVICKSILVER kvik3~sil2ver, n.; best. -vret.
Ordformer
(förr äv. skrivet q-. -ick- (-ik-) 1538 osv. -icke- 1623. -eck- 16981815. -silver (-f(f)v-, -ffu-) 1538 osv. -selfver 1637. -sölff 1573. -sölffuer, -sölfwer 15631690)
Etymologi
[fsv. qviksilf, qviksilver; jfr fno. kviksilfr; av mnt. quicksulver, motsv. holl. kwikzilver, eng. quicksilver, t. quecksilber; översättning av lat. argentum vivum, ”levande silver” (jfr it. argento vivo, fr. vif-argent); av KVICK 1 o. SILVER]
tungt, i vanlig temperatur flytande metalliskt grundämne av glänsande silvervit färg, vilket förekommer dels gediget, dels i förening med svavel (ss. cinnober), mera sällan med guld l. silver l. halogener. VarRerV 50 (1538). (Danskarna) hafua .. förfalskat wårt swänska mynt och strukit ther qwicksölfuer på. Schück Wivallius 1: 149 (i handl. fr. 1631). Qvicksilvret är 14. resor Tyngre än Vatn. Triewald Eldmachin 16 (1734). De grekiska och romerska naturforskarne kände redan qvicksilfret, äfvensom huru detsamma kunde framställas ur zinobern. Almroth Kem. 624 (1834). Kvicksilver användes till fysikaliska och kemiska mätinstrument, .. inom tandtekniken vid amalgamfyllning, inom metallurgien för guld- och silverextraktion, inom medicinen. Starck Kemi 162 (1931). — jfr CYAN-, HORN-, KNALL-, SVAVEL-KVICKSILVER m. fl. — särsk.
a) om kvicksilverpelare i termometer, barometer o. d. Qvicksilfret (hade) .. fallit från 67 till 38 grader. Cook 2Resa 20 (1783). Larsson i By Jord 17 (1913).
b) i jämförelser, i sht för att uttrycka sprittande (kroppslig l. andlig) rörlighet. (Somliga människor äro) Som ett löpande qvicksilfver (dvs. ostadiga o. vankelmodiga). Scherping Cober 1: 199 (1734). Ansigtsdrag, rörliga som qvicksilfver. Beckman Påfv. 173 (1880). Gustaf III var rörlig som qvicksilfver. 3SAH 9: 150 (1894).
c) oeg. o. bildl. Itt .. ostadigt, förgifftigt och farligit qwicksilffuer är fåfeng ähra. PErici Musæus 5: 213 a (1582). Jag hade väntat .. att i Baggesens väsen märka det qvickhetens och behagets qvicksilfver, som är i hans skrifter. 3SAH 2: 219 (1795). Bremer Pres. 303 (1834). Både gamle Bergholm och unge Landén hade kvicksilfver i kroppen ... De voro utomordentligt rörliga, nervösa och kvicka i vändningarna. Ahrenberg Männ. 4: 265 (1909).
Ssgr: A: KVICKSILVER-AKTIG. i sht mer l. mindre bildl. Wikforss 2: 350 (1804). En journalist .. rik på initiativ, klarögd, snabbtänkt, nästan kvicksilveraktigt rörlig. FinT 1929, 1: 289.
-ARTAD, p. adj. i sht mer l. mindre bildl. SvTyHlex. (1851). En nästan kvicksilfverartad liflighet. Fahlcrantz Kyrkoh. 89 (1907).
-BAROMETER. Fock 1Fys. 183 (1853).
-BÅGLAMPA~020. el.-tekn. ett slags båglampa (för framställning av ultravioletta strålar) vari ljuset kommer från glödande kvicksilverånga. 2NF 30: 951 (1920).
-FÖRENING. kem. konkret. Wiemer ÅrsbVetAReg. (1850).
-FÖRGIFTAD, p. adj. WoJ (1891).
-FÖRGIFTNING. Lovén Anv. 96 (1838).
-GAS. Berlin Farm. 2: 389 (1851). Vid användning av kvicksilver bör tillses att .. kvicksilvergas icke kan uppstå i farlig mängd. FFS 1930, s. 424.
-GRUVA, r. l. f. (kvicksilver- 1789 osv. kvicksilvers- c. 1750) Linné Diet. 2: 74 (c. 1750). Qvicksilfvergrufvor finnas vid Almaden i Spanien, vid Idria i Krain, i Zweybrücken, vid Friaul i Istrien. Berzelius Kemi 2: 366 (1822).
-GUR. (†) kvicksilverhaltig jordart. Wallerius Min. 218 (1747).
-HALT, r. Rinman 2: 387 (1789).
-HALTIG. Rinman 1: 23 (1788). Kvicksilfverhaltiga läkemedel. 2NF 15: 403 (1911).
-HORISONT. (i fackspr., särsk. astr.) artificiell horisont, bestående av en skål med kvicksilver vars yta anger den naturliga horisontens plan. JernkA 1839, s. 354. Bergstrand Astr. 150 (1925).
-JORD. (†) kvicksilverhaltig jord. Wallerius Min. 218 (1747).
-KALK. kem. (mer l. mindre ren) kvicksilveroxid. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 25 (1768). Rosenberg KemKraft. 104 (1887).
-KLORID. kem. merkurisalt som erhålles, då kvicksilveroxid löses i klorvätesyra l. kvicksilver i kungsvatten, sublimat. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 155. Den akuta kvicksilverförgiftningen förorsakas oftast av kvicksilverklorid, sublimat. Ljungdahl ÄmnSj. 227 (1930).
-KLORUR. kem. kalomel (se d. o. 1). Åkerman KemTechn. 1: 212 (1832).
-KOLONN. (†) kvicksilverpelare. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 47.
-KOLUMN. (kvicksilver- 17591795. kvicksilvers- 1803) (†) kvicksilverpelare. Duræus Naturk. 84 (1759). Regnér Begr. 305 (1803).
-KULA. Wikforss 2: 350 (1804).
1) liten kula av kvicksilver. Berzelius Blåsr. 139 (1820). Liflig som en kvicksilfverkula. Solnedg. 4: 21 (1914).
2) kulformig kvicksilverbehållare på barometer, termometer o. d. Lindberg Svagdr. Bih. 105 (1892).
-KUR; pl. -er. kur (se KUR, sbst.3) varvid kvicksilverpreparat användes. VetHLäk. IV. 4: 16 (1797). Klint (1906).
-LAMPA. el.-tekn. = -BÅGLAMPA. KemT 1907, s. 59.
-LEGERING. kem. o. tekn. amalgam (se d. o. 1). Cleve KemHlex. (1883).
-LÖSNING. konkret. Berzelius Kemi 2: 358 (1812).
-MALM. Lindestolpe Frans. 83 (1713).
-MOR, r. l. m. [till folkslagsnamnet MOR] svart kvicksilversulfid. Lindgren Läkem. 46 (1902).
-NATUR. (kvicksilver- 1888. kvicksilvers- 1837) ytterst lättrörlig o. livlig natur. Bremer Grann. 1: 167 (1837). En halfitaliensk qvicksilfvernatur. Centerwall Hellas 140 (1888).
-NITRAT. kem. salt som bildas, då kvicksilver löses i överskott av salpetersyra. Cleve KemHlex. (1883).
-OXID. kem. förening som erhålles ss. ett rödt pulver vid upphettning av kvicksilver l. kvicksilvernitrat samt ss. en gul fällning, om alkalihydrat sättes till en lösning av ett merkurisalt. Lyceum 2: 143 (1811). SvFarm. 203 (1901).
-OXIDUL. kem. förening (svartbrunt pulver) som uppkommer, då alkalihydrat sättes till en lösning av ett merkurosalt. Berzelius Kemi 2: 355 (1812).
-PELARE. i termometer, barometer o. d. Edlund ÅrsbVetA 1850, s. 83.
-PILLER. med. Forshæll OorgPharm. 2: 158 (1838).
-PLÅSTER. med. Berlin Farm. 2: 318 (1851).
-PREPARAT. i sht med. VetHLäk. IV. 4: 19 (1797). Kvicksilverpreparat, vilka användas .. till sårbehandling. Almkvist Könssj. 97 (1924).
-PÄNDEL. tekn. pändel som på stången har en l. två glascylindrar, till en viss höjd fyllda med kvicksilver, gm vars utvidgning l. sammandragning den svängande massans tyngdpunkt förlägges längre upp l. ned. Eneberg Karmarsch 2: 772 (1862).
-PÄRLA, r. l. f. (numera föga br.) = -KULA 1; äv. bildl., särsk. om sprittande livlig ung kvinna. Lyceum 2: 137 (1811). Atterbom 2: 18 (1827; bildl.). ”Sympatisera med dig, qvicksilfverperla, hvem kan väl det?” svarade öfversten (fröken Hilda). Naumann GranskKr. 1: 121 (1872).
-RÖK. (†) kvicksilvergas. Rinman 2: 387 (1789).
-SALT, n. kem. Gadolin InlChem. 102 (1798). SFS 1916, s. 1152.
-SALVA, r. l. f. (kvicksilver- 1809 osv. kvicksilvers- 1777) med. salva vari kvicksilver ingår; gråsalva. PH 11: 312 (1777). Almkvist Könssj. 97 (1924).
-SOLUTION. (kvicksilver- 17701789. kvicksilvers- 1747) (†) kvicksilverlösning. Wallerius Min. 90 (1747). Rinman 2: 392 (1789).
-SUBLIMAT. kvicksilverklorid, sublimat. Lovén Anv. 95 (1838).
-SULFAT. kem. merkuriförening som bildas, då kvicksilver löses i varm koncentrerad svavelsyra. Cleve KemHlex. (1883). SFS 1924, s. 140.
-SULFID. kem. svavelkvicksilver, cinnober. Liedbeck KemTekn. 378 (1864). HantvB I. 1: 63 (1934).
-TERMOMETER. Rinman 2: 343 (1789). Kvicksilfvertermometern .. består af ett jämntjockt fint glasrör, som vid sin nedre ända är försedt med en utsvällning, hvilken, jämte en del af röret är fylld med kvicksilfver. Lundberg Lok. 7 (1902).
-VATTEN. (kvicksilver- 1760. kvicksilvers- 1764) (förr) (inom läkekonsten användt) vatten innehållande salpetersyrade salter av kvicksilver. Alm(Gbg) 1760, s. 36. Medicamenterna (mot spolmask) gifvas in .. uti Qvicksilfvers-Vatten. Rosenstein BarnSj. 300 (1764).
-ÅNGA, r. l. f. vanl. i pl. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 134. Kvicksilverångor äro ett starkt gift. NoK 76: 104 (1927).
B (†): KVICKSILVERS-GRUVA, -KOLUMN, -NATUR, -SALVA, -SOLUTION, -VATTEN, se A.
Spoiler title
Spoiler content