SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KYLS ɟyl4s, n. ((†) r. l. f. SvMerc. IV. 3: 259 (1759)); best. -et; pl. =; l. KYLSA ɟyl3sa2, bygdemålsfärgat äv. KÖLSA ɟöl3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. KYLSE ɟyl3se2, n. (Lind (1749) osv.) ((†) r. l. m. Möller (1790, 1807)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. -en (ss. r. l. m. -ar).
Ordformer
(kyls 1759 osv. kylsa 1747 osv. kylse 1749 osv. kölsa (kj-) c. 17161815)
Etymologi
[sv. dial. kyls, n. o. f., kylsa, kölsa, kylse; till KYLSA, v.]
sammanhängande klunga; hoprafsad l. hopgyttrad l. hopfiltrad massa; klump; klase; knippe, bunt; bylte. Fisk-råk eller tarmar, som sittja i en kjölsa. Lind (1749; under bündlein). En kylsa bär på trädet. Sahlstedt (1773). Kläderna sitta i en kylsa. Därs. Bisvärmen hängde samman i en kylsa. Weste FörslSAOB (1823). Nyström Kir. 2: 178 (1929). — särsk. veter. Kyls, .. en större el. mindre samling tätt intill varandra sittande svulster, vanl. s. k. inkar. SvUppslB (1933).
Spoiler title
Spoiler content