LÄSS läs4, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. gelese; avledn. till LÄSA, v.2, möjl. med anslutning till vävtermen KRYSS]
vävn. anordning vid varpning varvid varptråden ledes förbi två på varpan l. varpkronan anbragta pinnar (lässpinnar) på sådant sätt att den varannan gång går över den ena o. under den andra o. varannan gång tvärt om, skäl, kryss; äv. om motsv. anordning vid maskinvarpning; särsk. i uttr. taga läss, lägga l. plocka varptrådarna i läss, taga skäl vid varpning. UB 6: 429 (1874). 2UB 8: 291 (1900). 2NF 17: 234 (1912). — jfr BOM-, INREDNINGS-LÄSS.
Ssgr (vävn.): LÄSS-BAND. snöre som införes vid ena lässpinnen, trädes ut vid den andra o. sammanknytes, innan varpen nedtages från kronan för att bommas. 2UB 8: 291 (1900). —
-KÄPP. käpp varemot lässbandet utbytes, då varpen bommats, skälspröta. Hallstén o. Lilius (1896). —
-PINNE. krysspinne, skälpinne. UB 6: 429 (1874).
SAOB
