SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LÅTS lot4s, vard. äv. LÅSS los4, sbst.
Ordformer
(loss 1847. låss 1687 osv. låts 1886 osv.)
Etymologi
[vbalsbst. till LÅTSA]
(mera tillf.) låtsande, förställning, ”spel”; särsk. dels predikativt, dels i uttr. på låts, på lek, på skämt, utan att mena allvar. När I (jungfrur) ehr mot kärlek härda, / Är thät allvar eller låss? TRudeen Vitt. 219 (1687). Der lektes ibland kurra gömma .. på ”loss”. Cramær Årsrev. 26 (1847). Fantasier och låts. Stiernstedt Liw. 140 (1925).
Spoiler title
Spoiler content