SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LÄFSA läf3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(läfs- (läffs-) 1753 osv. lävs- 1934)
Etymologi
[sv. dial. lefsa, lävse; jfr nor. lefsa; avledn. av LEV, sbst.1]
(i vissa trakter) ett slags tunt, rundt, mjukt bröd, mjukt tunnbröd; äv. om ett slags kaka (med l. utan jäst) som gräddas i panna l. på spisglöden. Kalm Resa 1: 66 (1753). En gumma, hvilken, sittande på spiskanten, stekte läffsor på hällen. Carlén Rosen 349 (1842). SvD 1/7 1934, Söndagsbil. s. 1. — jfr HAVRE-LÄFSA.
Spoiler title
Spoiler content