SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LABORATOR lab1ora3tor2 l. -år- l. -ωr-, m.||ig.; best. -n; pl. -er lab1oratω4rer osv.
Etymologi
[vbalsbst. till LABORERA, efter mlat. laborator, arbetare, avledn. av lat. laborare]
person som laborerar, laborant; numera bl. om innehavare av befattning att utföra l. leda laboratoriearbete för praktiskt l. vetenskapligt syfte; jfr LABORANT c. Andersson (1845). SFS 1920, s. 48. Klinisk laborator (vid Karolinska institutet). SvStatskal. 1939, s. 698. — särsk.: person som innehar befattning ss. ledare av övningarna i ett laboratorium vid högre undervisningsanstalt. LittT 1796, s. 382. Laborator i experimentel fysiologi vid universitetet i Lund. AB 1894, nr 92, s. 3. SFS 1920, s. 1251.
Ssgr: A (†): LABORATOR-UGN. ugn i laboratorium; jfr LABORATIONS-SPISEL. Risingh LandB 36 (1671).
B: LABORATORS-BEFATTNING. SFS 1892, nr 101, s. 2. —
-LÖN.
-PLATS. = -BEFATTNING. DN 1894, nr 8913 A, s. 3. —
-TJÄNST. Laboratorstjensten i experimentel fysik .. vid universitetet i Upsala. BtRiksdP 1890, 8Hufvudtit. s. 38.
Spoiler title