SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LANDSTING lan3ds~tiŋ2 l. lan3s~, äv. (i vissa trakter) 4~1, förr äv. LANDTTING, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(land- 1790. lands- 1527 osv. landt- 17791838)
Etymologi
[fsv. lands þing; jfr d. landsting; av LAND (i bet. 2 b) o. TING, möte]
1) i fråga om ä. förh. i Sv. (o. Danmark): allmänt ting hållet med inbyggarna i ett landskap (l. en landsdel) för behandling av vissa gemensamma angelägenheter, i äldsta tid av såväl politisk, ekonomisk (o. religiös) som rättslig art, fr. o. m. 1400-talets början delvis sammanfallande med lagmans- o. räfstetingen, landskapsting; äv. om tingsförsamlingen. G1R 4: 185 (1527). (Om borgarna icke åtnöja sig med en av rådsturätten fälld dom) må the och laghwädie ifrå Borgmester och Rådh uthi Städherne till Landzting, som ther blifwer hållet Marcknedhers tijdher när någhre af Rijkzens Rådh kunne ware ther tilstädes. Schmedeman Just. 103 (1593). Ty fohr Konung Gustaff tijt vp (i Dalarna), och hölt allmenneligit Landzting i Tuna Sochn. Girs G1 55 (c. 1630). (För att undersöka huru justitieväsendet skötes) plägar iagh (dvs. guvernör C. Sparre i Härnösand) en eller twå reesor åhrligen anställa Landztingh vthj hwarrie Provincie. HSH 31: 259 (1667). Till landshöfdingen i Dalarne, Lindcreutz, inkom (år 1742) den ena socknen efter den andra med begäran, att han skulle hålla ett allmänt sammanträde eller s. k. landsting med ombud från hela länet, för att de gemensamt måtte öfverenskomma om sina riksdagsbesvär. Malmström Hist. 3: 5 (1870). Minnesskr1734Lag 1: 9 (1934).
2) i fråga om förh. i Sv. efter 1862: församling av valda ombud för ett visst område (landstingsområde, i allm. omfattande ett län) med beslutanderätt i fråga om vissa för området gemensamma angelägenheter (bl. a. rörande näringslivet, sjuk- o. hälsovården, kommunikationerna, vissa undervisningsanstalter) samt med uppgift att utse ledamöter i riksdagens första kammare; äv. om möte som hålles av denna församling; äv. om landstinget ss. institution. Lagtima, urtima landsting. BtRStP 1853—54, 8: nr 110, s. 11 (i fråga om i riksdagen väckt motion om inrättande av landsting). I hvarje län skall finnas ett Landsting, sammansatt af valda ombud från länets städer och härader eller tingslag. SFS 1862, nr 16, s. 1. Därs. 1924, s. 546.
3) (i Finl.) församling av valda ombud för Ålands befolkning med beslutanderätt i ärenden som falla inom ramen för dess självstyrelse. FFS 1920, s. 393.
4) [av d. landsting] i fråga om förh. i Danmark efter 1849: benämning på den ena av den danska folkrepresentationens två avdelningar (motsv. den sv. riksdagens första kammare). Svedelius Statsk. 1: 229 (1868).
Ssgr (i allm. till 2): LANDSTINGS-BESLUT. Reuterskiöld Grundlag. 839 (1926).
-BIDRAG~20 l. ~02. bidrag beviljat av landsting. KatalIndUtstSthm 1897, s. 5.
-DIREKTÖR. i vissa landstingsområden anställd tjänsteman som ss. chef förestår landstingets centrala förvaltning; jfr -KAMRER. Stockholms läns landstingsdirektör. AB(A) 1918, nr 305 A, s. 6. —
-DISTRIKT. jfr -OMRÅDE. Svedelius Statsk. 1: 19 (1868).
(1) -FULLMÄKTIG ~020, m. (förr) = -MAN 1. PH 6: 4789 (1758).
-FÖRBUND. Svenska landstingsförbundet, förbund av landstingen för tillvaratagande av vissa gemensamma intressen; bildat 1920. DN(A) 1920, nr 323, s. 3.
-FÖRORDNING. (förr) jfr -LAG. 1862 års landstingsförordning, gällande t. o. m. 1924. NDA 1863, nr 221, s. 3.
-GUBBE. (vard., skämts.) jfr RIKSDAGS-GUBBE. GHT 1896, nr 226, s. 3.
(1) -GÄSTNING. (förr) gästning (se d. o. 1) i samband med ett landsting. NorrlS 10: 82 (1640).
-KAMRER l. -KAMRERARE. i vissa landstingsområden anställd tjänsteman med väsentligen samma uppgifter som en landstingsdirektör. AdrKalKristianst. 1930, s. 21. ProtKristianstLandst. 1937, s. 62. —
-KASSA. ett landstings offentliga kassa. SFS 1862, nr 16, s. 9.
-LAG, r. l. m. lag om landsting. 1924 års landstingslag, ersättande 1862 års landstingsförordning. SFS 1926, s. 395.
-MAN ~man2, i bet. 1 m., i bet. 2 m.||ig.
1) (förr) till 1: person som deltog i ett landsting (ss. ombud för ett visst område). NorrlS 10: 45 (1639). Widmark Helsingl. 1: 386 (1860; om förh. på 1600-talet).
2) till 2: ledamot av ett landsting. SFS 1862, nr 16, s. 2.
Ssg (till -MAN 2): landstingsmanna-val, n. SFS 1862, nr 16, s. 4.
-MEDEL, pl. om skattemedel; jfr -SKATT. SFS 1862, nr 16, s. 16.
-MÖTE. SFS 1924, s. 554.
-OMRÅDE~020. område (vanl. omfattande ett län, i vissa fall med undantag för vissa större städer) som har gemensamt landsting. Kalmar län är delat i två landstingsområden. MalmöhLandstFörh. 1879, s. 7. —
-SEMINARIUM. (förr) jfr -SKOLA. ProtNorrbLandst. 1887, s. 14. —
-SKATT. skatt som uttaxeras av ett landsting. SFS 1862, nr 16, s. 16.
-SKOLA, r. l. f. (förr) skola underhållen av ett landsting. BtRiksdP 1897, 8Hufvudtit. s. 177.
(1) -SKRIVARE. [efter d. landstingsskriver] (förr) skrivare vid de av landsdomaren i Skåne hållna tingen. RARP 10: 543 (1668).
-VAL, n. (mera tillf.) landstingsmannaval. Reuterskiöld Grundlag. 819 (1926).
-VALD, p. adj. adm. utsedd av ett landsting. SFS 1921, s. 1013.
Spoiler title