SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LAPIS la4pis, äv. 32, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. lapis; av lat. lapis, sten. — Jfr LAPIDAR, LAPIDARISK]
1) [eg. elliptiskt för nylat. lapis infernalis, ”helvetessten”] i sht farm. o. tekn. silvernitrat; jfr FRÄT-STEN 1, HELVETES-STEN. Bränna ett sår med lapis. Uhrström Hemläk. 242 (1880). NoK 76: 138 (1927).
2) [elliptiskt för nylat. lapis lazuli, lasursten] om lasursten; i ssgn LAPIS-BLÅ.
Anm. 1:o Förr användes ordet om vissa andra stenar o. stenliknande ämnen. Almqvist Guldm. 14 (1865). jfr Gentz Lindgren 81 (1929). 2:o I bet. 1 användes ofta det lat. uttr. lapis infernalis. Creutz Vitt. 92 (1759; i bild). 3NF (1930). I bet. 2 användes vanl. det lat. uttr. lapis lazuli. BOlavi 19 a (1578). HantvB I. 1: 56 (1934).
Ssgr (i allm. till 1): (2) LAPIS-BLÅ. (enst.) azurblå. Cederschiöld Maghreb 103 (1918).
-HÅLLARE, r. l. m. hållare för lapisstift. SamlFörfArméen 5: LX (1864).
-LÖSNING. farm. konkret: lösning av silvernitrat. Uhrström Hemläk. 242 (1880).
-PÄNNA. farm. lapisstift fäst i ett träskaft l. annan lämplig hållare. Tholander Ordl. (c. 1875).
-SALVA, r. l. f. innehållande silvernitrat. Nyström Kir. 1: 201 (1926).
-STIFT. liten stång av silvernitrat; jfr -PÄNNA. 2NF 25: 484 (1916).
-VATTEN. = -LÖSNING. Lundberg HusdjSj. 212 (1868).
Avledn.: LAPISERA, v. -ing. till 1: ”bränna” (ngt) med lapis. Sturzen-Becker 3: 65 (1861). LbKir. 2: 259 (1922).
Spoiler title
Spoiler content