SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LAPSUS lap4sus l. 32, r. l. m. (Almqvist GMim. 2: 165 (1842) osv.) ((†) n. GHT 1897, nr 279 A, s. 4, Därs. nr 302 B, s. 1); best. (knappast br.) -en (Östergren (1931)); pl. = (LoW (1911) osv.).
Etymologi
[liksom dan. o. t. lapsus av lat. lapsus, glidning, fall, misstag, förbiseende, till labi, glida, vackla, begå misstag (jfr LAVIN)]
fel l. misstag beroende på förbiseende l. vårdslöshet, slarvfel; i sht om felsägning l. felskrivning. Almqvist GMim. 2: 165 (1842). (Författarens påstående) är naturligtvis ett lapsus. GHT 1897, nr 302 B, s. 1. Grov lapsus av åklagaren i Söderbärkemålet. SvD(A) 1934, nr 74, s. 5. Anm. Stundom användes det lat. uttr. lapsus calami, skrivfel. Schück (1854). Fornv. 1924, s. 222. Ngn gg förekommer det lat. uttr. lapsus linguæ, felsägning, missägning. Ekbohrn (1868). SvUppslB (1933).
Spoiler title
Spoiler content