SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LASK las4k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. LASKA, sbst.1, r. l. f.; pl. -or.
Ordformer
(lask 1690 osv. laska 17451873)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. lask, laske, nyisl. laski; av mnl. lassce (holl. lasch) l. mnt. lasche; jfr t. lasche; av ovisst urspr.]
1) (numera knappast br.) flik l. stycke av läder l. tyg som är fastsydd (fastsytt) vid l. insatt i ett annat stycke läder osv. Dähnert (1784; om s. k. plös på skodon). Möller (1790; användt av skräddare o. skomakare). Ekbohrn (1904; om skarv l. kil i klädesplagg). DN 2/9 1934, Söndagsbil. s. 6 (om s. k. bes (se BES, sbst.1)).
2) (†) i sht skom. laskad söm (se LASKA, v.1 1). Pihlström DalregH 3: 42 (i handl. fr. 1690). Schultze Ordb. 2693 (c. 1755). Sundén (1886). — särsk. övergående i bet.: syning av laskade sömmar, arbete med syning av sådana sömmar. (dvs. i krigstid) lämnar Smeden stäet, och Skomarn lask och läst. Rudbeck Samolad a 4 b (1701).
3) i sht skeppsb. sammanfogning på längden av tvenne timmer l. plankor, skarv, ofta utförd på sådant sätt att timren osv. vid ändarna gjorts tunnare o. försetts med inskärningar l. hak, så att de båda ändarna passa in i varandra, då den ena lägges på den andra; ställe där två timmer osv. hopskarvats på detta sätt. Rålamb 10: 9 (1691). Chapman Dimens. C 2 b (1796). Nilsson Skeppsb. 113 (1932). — jfr BORDLÄGGNINGS-, HAK-, KÖL-, LÅNG-, LÅS-, PLATT-, STUV-, VERTIKAL-LASK.
4) tekn. i stock l. planka o. d.: urtagning vari en annan stock osv. kan inpassas. GPolhem PVetA 1745, s. 16. Möller (1790, 1807).
5) tekn. yttre förbindelsestycke av trä l. järn som sammanhåller tvenne hopskarvade trä- l. järnstycken. Skarfvarne (i en lokomotivpanna) göras antingen med öfverlappning eller med skarfplåt (lask). TT 1871, s. 291. 2UB 9: 162 (1905; om skarvjärn för järnvägsskenor).
Ssgr (jfr LASKA, v.1 ssgr): (3) LASK-BULT. skeppsb. för sammanhållande av lask. Witt Skeppsb. 213 (1863).
(jfr 5) -JÄRN. tekn. skarvjärn. Björkman (1889). 2UB 9: 162 (1905; för järnvägsskenor).
(3) -LÄPP. skeppsb. om den (tunnare) del av timmer l. planka som ingår i en lask. Engström Skeppsb. 13 (1889).
(4) -LÖT. tekn. i vattenhjul. Lasklötar .. kallas de 8 tjockaste lötarne (i en hjulring), hvaruti hjularmarne äro fästade. Rinman 2: 1127 (1789).
(5) -NITNING. tekn. nitning med skarvribba. Zidbäck (1890).
(3) -NÅT. skeppsb. om öppningen mellan tvenne timmer l. plankor som med ändarna stöta mot varandra. Witt Skeppsb. 44 (1857).
(3) -STJÄRT. skeppsb. = -LÄPP. Ramsten o. Stenfelt (1917).
Spoiler title