SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LASSO las4ω, stundom -o l. -å, r. l. m. l. f. (ArkNorrlHembygdsf. 1922, s. 14 (c. 1830) osv.), stundom n. (Ahlman (1872), Rydqvist MinistK 25 (1919)); best. -n, ss. n. -t; pl. -er (SAOL (1900), Hammar (1936)) l. -n (Schulze Emigr. 57 (1930), Östergren (1931)) l. -s (WoJ (1891), Berg Arizona 241 (1927)), äv. (i Finl. vanl.) -r (Bergroth FinlSv. 70 (1916), Lyttkens o. Wulff Ordsk. 68 (1916; jämte -er)).
Ordformer
(laço 1814. lasso c. 1830 osv. lazzo 1847)
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. lasso, av mexik.-span. laso, av fornspan. laso (span. lazo), av lat. laqueus, ögla]
1) för fångande av djur användt redskap bestående av en lång lina l. rem med en lös snara i ena ändan; i sht om dylikt redskap användt av boskapsherdar i Syd- o. Nordamerika för infångande av boskap o. hästar o. av lapparna för infångande av renar; jfr KAST-LINA, -REP, -SNARA, -TÖM. Kasta lasso. ArkNorrlHembygdsf. 1922, s. 14 (c. 1830; för infångande av ren). Ridderstad Samv. 3: 487 (1851). En gaucho för alltid med sig lasson, den snara, med hvilken han fångar boskapsdjuren. Verd. 1888, s. 251. 2SvKulturb. 3—4: 104 (1935).
2) (tillf., †) om fångstredskap bestående av en lina l. rem med en kula i vardera ändan, bolas. AJourn. 1814, nr 63, s. 2 (i fråga om förh. i Sydamerika).
Ssgr (till 1): LASSO-KAST, n. —
-KASTARE.
-KASTNING.
-KONSTNÄR. person som är skicklig i konsten att kasta lasso. Didring Malm 1: 269 (1914).
Spoiler title