SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LASTBAR las3t~ba2r, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr ä. t. lasterbar; avledn. av LAST, sbst.1]
1) (†) till LAST, sbst.1 1 o. 3: (starkt) klandervärd, otillbörlig, skamlig, brottslig. Alle i gemeen, hwilke en så lastbar Oseed (som förödande av skog på Danviks ägor) äro wahne at bruka. SthmStadsord. 2: 11 (1682). Lastbart slöserie. Schmedeman Just. 1168 (1687). Alle oloflige och lastbare tilgrep, som .. förspörjas hos de vanartige tid efter annan tiltaga. Bergv. 2: 117 (1739). Til ingen man han (dvs. Dumbom) afvund bar: / Han såg väl ganska snedt på alla; / Men det bör man ej lastbart kalla, / Ty han var vindögd, stackars karl. Kellgren 2: 166 (1790). Ett onyttigt och lastbart nyhetsbegär. Berzelius Kemi 3: 17 (1818).
2) till LAST, sbst.1 4: hemfallen åt l. fången i en l. flera laster; äv. i överförd anv., om liv, nöje o. d. Ett lastbart och lösachtigt lefverne. JB 16: 14 (Lag 1734). Alexander VI .. var utan tvifvel den lastbaraste och, hvad karakteren angår, sämste af alla, som sutit på S:t Petri stol. NF 1: 399 (1875). Vad är tapperhet? Är det en god egenskap, eller finns den också hos lastbara människor? Böök 4Sekl. 126 (1928).
Avledn.: LASTBARHET, r. l. f.
1) (†) till 1: förhållande(t) att vara klandervärd l. skamlig l. brottslig; äv. konkretare. Serenius (1734; under crime). Möller (1790, 1807).
2) till 2: förhållande(t) att vara lastbar. Adlerbeth FörslSAOB (1798). (Författaren) tröttnar aldrig att skildra Mustafa Kemals lastbarhet och visar sig äga den mest detaljerade kunskap om dennes utsvävningar. SvD(A) 1933, nr 225, s. 9.
Spoiler title
Spoiler content