SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LASUR lasɯ4r, r. l. m. l. f. (Forsius Min. 126 (c. 1613) osv.) ((†) n. Forsius Fosz 429 (1621)); best. -en, äv. -n; pl. -er; i bet. 4 äv. LASYR, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(la(a)su(u)r (-sz-) 1546 osv. lasyr 18941934. lazul 1735 (: Lazulsten). lazur c. 16131926 (: Lazurblå). lazyr 1899)
Etymologi
[fsv. lasur, lasursten; jfr d. lasur, mht. o. t. lasur, mlat. lazur; ytterst av pers. lādjwerd, lāžwerd, lasursten, blå färg; eg. samma ord som AZUR]
1) (numera föga br. utom i ssgr) sällsynt förekommande o. dyrbar, vackert blå mineralblandning som användes till prydnadsföremål, mosaikarbeten o. d., lasurit, lasursten; äv. (förr) om färgstoff l. målarfärg (s. k. äkta ultramarin), beredt (beredd) av denna målarfärg; äv. oeg., om imitation av sådan(t) färgstoff l. målarfärg. SjötågR 1546. Men man skal achta sigh wäl, at man icke tagher en Oächt för en rätt Lazur, hwilken Målare mågha bruka. Forsius Min. 126 (c. 1613). Lasur .. rifves med linålja på rifsten, blandas med hopsmält vax och confonium, samt ställes så et par veckor at digerera, slås i varmt vatn och sakta omröres, til dess en blå färg skiljer sig derifrån, hvilket är den dyrbara Ultramarin färgen. Rothof (1762). Hammar (1936).
2) om det blå, glasglänsande kopparmineralet azurit; numera bl. i ssgn KOPPAR-LASUR; förr äv. om vissa kopparmalmer, sannol. företrädesvis i den mån de förelegat ss. blåfärgade förvittringsprodukter. (Lat.) Cuprum cæruleum. (sv.) Lazur. Linné SystNat. 179 (1748). En Lapp, som (i Torneå lappmark) träffade Koppar-Malm, .. bestående dels af brunacktig och blå, dels af hvitacktig Lazur. Hülphers Norrl. V. 1: 255 (1789). jfr JernkA 1878, s. 344.
3) (numera knappast br. utom i ssgr) om himmelsblå färg: azur (se d. o. 1); förr möjl. äv. = AZUR 2 a. Dalin (1853; med hänv. till azur).
4) (i fackspr.) genomlysande färg (över en annan), lasurfärg; handling(en) att bestryka ngt med lasurfärg(er), lasering; ställe på en tavla där lasurfärg blivit använd. Dalin (1871). Lätta lasurer (öfverfarande med genomskinliga lackfärger) fullända till sist (staffli-)bildens harmoni. Eichhorn KonstH 107 (1881). Den .. af arkitekt .. (N. N.) komponerade enkla gästrumsmöbeln .. skämmes af en olycklig lazyr. TT 1899, Byggn. s. 82. HantvB I. 2: 232 (1934).
Ssgr: (1, 3) LASUR-BLÅ. (numera i sht i vitter stil) azurblå. ArkliR 1561: 9 (1561). Saphiren (kornbloman) (är) Lasurblåå. Schroderus Comenius 335 (1639). Himmeln .. ljust lasurblå. Lybeck BrevCec. 90 (1920).
(1, 3) -BLÅTT, n. dels (i sht i vitter stil) om himmelsblå färg (se FÄRG, sbst.1 1), dels om målarfärgen ultramarin; jfr AZUR-BLÅTT. ÖoL (1852). Vingar och stjärt (på en viss art av praktfinkar) svarta, kantade med lasurblått. Nordlund Orm. 45 (1925).
-FÄRG.
1) (numera mindre br.) till 1 o. 3; dels (i sht i vitter stil) om himmelsblå färg (se FÄRG, sbst.1 1), dels om målarfärgen ultramarin. Lind 1: 1078 (1749). Cobolt gifver uti smältning, särdeles med borax, en skön högblå lazurfärg. Linderholm 1: 373 (1802). Dalin (1853).
2) till 4: genomlysande målarfärg (använd vid lasering). Andersson (1845). HantvB I. 1: 59 (1934).
(1, 3) -FÄRGAD, p. adj. (numera föga br.) jfr -BLÅ. En blå QvartsCrystalldrus, mörk af blå Kopparochra, eller Lazurfärgad. Rinman 1: 129 (1788). Dalin (1853).
(2) -MALM. (†) jfr -STEN 2. Linné SystNat. 178 (1748). En rik Lazurmalm. VetAH 1814, s. 90. —
-STEN. [jfr mlat. lapis lazuli]
1) till 1: lasurit (se d. o. 1); äv. om malm innehållande detta mineral. Forsius Min. 125 (c. 1613). SvUppslB 16: 912 (1933).
2) (†) till 2; jfr -MALM. Lazur-stenar, agater, och andra artiga Sten-slag finnas vid Roxens stränder. VetAH 1755, s. 255.
(4) -SÖM. (i fackspr.) bildl., om läggsöm där en yta belägges med trådar av metall vilka nedsys med fint silke i olika färgschatteringar. SvUppslB 17: 1025 (1933).
(4) -SÖMNAD. (i fackspr.) = -SÖM. SvSlöjdFT 1906, nr 2, s. 28.
Avledn.: LASURIT, r. (lasu- 1930 osv. lazu- 18651904) miner.
1) till 1: (mörk)blå mineralblandning bestående av (framställd gm sammansmältning av) ett natriumaluminiumsilikat o. natriumsulfid, lasursten (se d. o. 1). 3NF 12: 754 (1930). SvUppslB 16: 912 (1933).
2) (numera föga br.) till 2: kopparlasur, azurit. ASjögren Min. 185 (1865). Ekbohrn (1904).
Spoiler title