SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LAXATIV lak1sati4v, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr t. laxativ, eng. laxative; av fr. (remède) laxatif, av lat. laxativus, adj. till laxare (se LAXERA)]
i sht med. lösande l. avförande medel, avföringsmedel, laxermedel; äv. bildl. JBureus (1604) i 3SAH 23: 153. (Att svära) verkar som ett välbehöfligt laxativ för själen. Knöppel SvRidd. 208 (1912). Svartz MatsmältnSj. 200 (1932).
Spoiler title
Spoiler content