SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LEGALISERA leg1alise4ra l. le1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr LEGALISATION (se avledn.).
Etymologi
[jfr t. legalisieren, fr. légaliser, ävensom eng. legalize; avledn. av LEGAL]
(i sht i fackspr.) göra l. förklara laglig l. lagenlig l. rättsgiltig, ge laga kraft l. giltighet åt (ngt); äv. i oeg. anv.; jfr LEGAL 1. Pfeiffer (1837). (Danska adeln erhöll 1536) alla sina .. rättigheter ånyo stadfästade, likväl med undantag af den artikeln, som (i visst fall) legaliserade uppror mot konungen. Frey 1848, s. 329. Kommitterade tillstyrka, att .. blott den (stavnings-)form legaliseras, som ur ljudenlighetens eller samhörighetens synpunkt är den riktiga. Tegnér SvRättstavn. 5 (1887). Legalisering av en redan förhandenvarande praxis. SvD(A) 1933, nr 58, s. 4. — särsk. (föga br.) med avs. på skriftlig handling: lagligen bestyrka riktigheten av, lagligen bekräfta. Vidimerad och Legalisserad copia (av en kvittens). ÅgerupArk. Brev maj 1752. Ursprungsbevis, legaliserat av turkisk konsul, bör åtfölja pakethandlingarna till varje sändning, som försändes (till Turkiet) i handelssyfte. Postkal. 1930, s. 25.
Avledn.: LEGALISATION, r. l. f. (i fackspr.) legalisering. Pfeiffer (1837). Thyrén SvPol. 51 (1911). särsk. (föga br.) i fråga om skriftlig handling, underskrift o. d.: laglig bekräftelse; jfr LEGALISERA slutet. SFS 1886, nr 69, s. 37. Därs. 1920, s. 952.
Spoiler title
Spoiler content