SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LEGITIMIST -is4t (leschitimi´sst Dalin), m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. legitimist; av fr. légitimiste, substantivering av adj. légitimiste, avledn. av légitime (se LEGITIM)]
anhängare av legitimitetsprincipen; särsk. (i fråga om utländska, i sht franska förh.) i pl., ss. beteckning för politiskt parti som arbetar för att regeringsmakten i landet skall återgå till en från tronen fördriven regent (l. ngn av dennes ättlingar). Liljecrona RiksdKul. 61 (1840). Som medlem af 1871 års nationalförsamling (i Frankrike) tillhörde .. (markis de Vogüé) legitimisterna. 2NF 32: 963 (1921). SvD(A) 1934, nr 256, s. 24 (i fråga om österrikiska förh.).
Spoiler title