SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LET le4t, förr äv. LIT, r. l. m.; best. -en; pl. (†) -er (LPetri ChrPina I 6 b (1572), Schroderus Comenius 333 (1639)) l. = (Carl IX Rimchr. 18 (c. 1600)).
Ordformer
(le(e)t(h) 15561893. leett 1579. lijdh c. 1655. lit 17121716. litt 15621594)
Etymologi
[fsv. liter, leter, utseende, färg, hy, färgämne, motsv. sv. dial. lit, let, lätt, fd. lyt, ä. d. lidh, ledh, lydh, lødh, d. lød, nor. dial. lit, let, isl. litr, got. wlits, ansikte, utseende, fsax. wliti, feng. wlite, av ett germ. wliti-, wlitu-, till ett germ. wlītan, se (jfr LITA). — Jfr LET, adj., LETA, v.1, LÄTT, färg, -LÄTT, adj., ävensom ANLETE, LETA, v.2]
(numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat)
1) om färgen hos ett föremål l. en levande varelse; jfr FÄRG, sbst.1 1. (Det skall stå) antechnedt udi same register hvar hesth vedh sin leet, alder och starcklek. G1R 26: 300 (1556). Swedberg Schibb. 351 (1716). Lundell (1893); möjl. till 2. — särsk. (†) om ansiktsfärg. Berchelt PestBeg. A 5 b (1588). Så fäller hon lijdhen för honom (dvs. bleknar av sorg för hans skull). Visb. 3: 251 (c. 1655).
2) om ämne varmed ngt färgas; jfr FÄRG, sbst.1 2. ArkliR 1562: 12 (1562). Lindestolpe Färg. 41 (1720). — jfr BYTTE-, FÄRG-LET.
Ssgr (jfr ssgrna under LETA, v.1; †): (1) LET-LÖS. färglös. Schroderus Comenius 339 (1639).
(2) -STEN. = FÄRG-STEN 1 (se under FÄRG, sbst.1 ssgr). Cronholm Blek. 239 (1757).
Spoiler title