SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1940  
LIKNA li3kna2, v. -ade ((†) pr. ind. -er Bullernæsius Lögn. 203 (1619)); förr äv. LIKNAS, v. dep. -ades. vbalsbst. LIKNAD (se avledn.), -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ING (†, Rinman 2: 27 (1789: Liknings-plåtar), Atterbom SDikt. 2: 260 (1816, 1838)).
Ordformer
(lick- 15721706. lijck- 1625. lik- (lijk-) 1526 osv. lyck- 1619. lyk- 1626)
Etymologi
[fsv. likna, liknas; jfr dan. o. nor. ligne, mnt. likenen, eng. liken; avledn. av ett icke anträffat vbalsbst. līkn, till ett verb motsv. isl. líkia, göra lik, efterlikna, avledn. av LIK, adj.]
A.
1) motsv. LIK, adj. 1, 2: vara lik ngn l. ngt. Likna varandra som två bär, på ett hår. Eneman Resa 1: 146 (1712). Den gärningen liknar förräderi. Pfeif DeHabitu 270 (1713). Mina bröder likna (i sin obemärkta tillvaro) mig (dvs. odalbonden), / Hvar en uppå sin ort. Geijer Skald. 12 (1811, 1835). Barn, som likna sin far, vittna om modrens dygd. Adlerbeth HorOd. 148 (1817). Lagerlöf Mårb. 114 (1922). (†) (K. XII) som ofta härmad sen, men aldrig liknad är. Dalin Vitt. I. 2: 69 (1748). — särsk.
a) (†) i uttr. likna till l. vid ngt, likna l. påminna om ngt. Hoorn Jordg. 1: 282 (1697). Eneman Resa 2: 34 (1712).
b) (numera mindre br.) refl.: vara l. förbliva sig lik. Roland Minn. 38 (c. 1748). Generallöjtnanten Toll liknade sig efter sin återkomst till förvaltningen i despotiska grundsatser. Adlerbeth Ant. 2: 31 (c. 1815).
c) (†) refl., i uttr. likna sig till l. med ngt, likna ngt; äv.: passa ihop med ngt. (En viss vinsort) liknar sig till saft af Ptokaiska arten. Eneman Resa 1: 73 (1712). Därs. 170 (: med). Dalin Arg. 1: 280 (1733, 1754).
d) (†) dep. l. i pass.: likna, vara lik (ngn l. ngt); särsk. i uttr. liknas vid (ngn l. ngt). Hwar och en som hörer thessen min oordh, och gör ther effter, han lijknas wedh en wijs man, som sitt hws bygde på itt helleberg. Mat. 7: 24 (NT 1526). Han (dvs. min son) lijknas migh fast sielf. Arvidi 142 (1651). Frese Sedel. 20 (1726).
e) (vard.) i uttr. inte likna någonting o. d., vara fullständigt oduglig l. värdelös, orimlig o. d.; jfr LIK, adj. 11. Något obegripligt .. språk, som inte liknade nånting. Nordström Amer. 8 (1923). Båtar varje timme, det liknar ju ingenting, sa han. Myhrberg Hum. 89 (1923).
f) (i sht i skriftspr.) i p. pr. — jfr AP-, BROSK-, DÖDS-, FEBER-, GLAS-, GRYN-, GRÖT-, GUDA-, HAGEL-, HONUNGS-, HÄSTSKO-, KATT-, KLO-, KORK-, SILKES-, STADS-, ÅSK-LIKNANDE m. fl. — särsk.
α) i uttr. liknande ngt, lik l. påminnande om ngt. När daggen .. gick bort, se, då låg öfver öknen på jorden .. något fint, liknande rimfrost. 2Mos. 16: 14 (öv. 1893). Hon kände något liknande gråt i halsen. Larsson i By LantlH 166 (1925).
β) (†) i uttr. vara ngt liknande, vara att likna vid ngt, likna ngt. Hes. 31: 8 (Bib. 1541).
γ) i adjektivisk anv.: likartad, snarlik, likadan, dylik, analog; vanl. syftande på ngt i det föregående omnämnt; äv. i substantivisk anv. Marklin Illiger 384 (1818). I alla liknande fall. SvTidskr. 1873, s. 499. En liknande malör / Som den, då (osv.). Andersson Terentius 3 (1896). Något liknande har jag aldrig sett! Hallström Händ. 171 (1927).
2) motsv. LIK, adj. 4; om handling l. beteende o. d.: vara i överensstämmelse med (ngns) karaktär l. med vad man kunnat vänta av (ngn). Det skulle inte likna honom (att säja något sådant). Östergren (1931).
3) (numera föga br.) motsv. LIK, adj. 7: vara jämgod med, kunna mäta sig med, gå upp emot (ngn l. ngt). Höpken 2: 310 (1756). Det vore mer än djerft för mig, att vilja på något sätt likna dem (dvs. stora o. odödliga konungar). Gustaf III 1: 94 (1772). Ingen liknar honom (i dygder m. m.). Auerbach (1911).
4) (numera bl., i folkligt spr., i a) motsv. LIK, adj. 8: se ut (att vara l. bliva ngt), visa tecken (till ngt), arta sig, lova; ofta opers. Schmedeman Just. 298 (1654). Hustrun var så liten, at hon liknade .. knapt vara tålf åhr. Hoorn Jordg. 2: 119 (1723). Mine fötter liknade til läkning. Humbla Landcr. 310 (1740). (Huvudbyggnaden) liknar at blifva en .. väl Exequerad byggnad. Palmstedt Res. 158 (1780). — särsk.
a) refl.
α) i uttr. likna sig till (ngt) l. till att (göra l. bliva ngt) l. som om (ngt skulle inträffa l. förhålla sig på visst sätt) o. d. Effter thet sigh lijknar, som thet skulle lätteligen kunna råka uthi ett oppenbart Krijg. Stiernman Riksd. 808 (1628). Då det är mulit och liknar sig til rägn. PKalm (1750) hos Linné Bref I. 8: 57. Samtalet liknar sig att just bli muntert här. Remmer Högf. 37 (1818). Rickson JerB 3: 171 (1928).
β) (numera föga br.) i uttr. likna sig väl l. illa o. d., arta sig väl osv. Bark Bref 2: 78 (1705). Alt synes nu likna sig bättre. Därs. 157 (1706). Belägringen (av Älvsborg) .. liknade sig för de Danske i början illa. Dalin Hist. III. 1: 574 (1761). Carlson Hist. 7: 432 (1885).
b) dep.
α) arta sig till ngt l. till att bliva ngt; äv.: se ut att vara ngt; jfr a α. HB 2: 335 (1598). Emedan det lijknadess att blij hiskelig hett om dagen, så (osv.). OStiernhöök (1700) i KFÅb. 1912, s. 335. Broman Glys. 1: 431 (1730). jfr: Att dett sigh begynner att liknas till en dyr tijdh. OxBr. 3: 135 (1627).
β) med konstruktionsväxling: vara att vänta; äv. i uttr. liknas till. Du begier vetta .. om någon fredh licknass till. KKD 7: 115 (1706). Så snart torkväder liknas. Broocman Hush. 1: 90 (1736). jfr: Där nu Rijckz Rådh förnimme någon fahra sigh att lijcknas eller vara på färde. RP 1: XI (1625).
B.
5) (†) göra lik l. likadan. Linc. (1640; under æquo).
6) (†) avbilda; efterlikna. Målare och Bildhuggare-konsten visar hälst sin styrka uti människans naturligaste liknande. Posten 1769, s. 921. Atterbom SDikt. 2: 260 (1816, 1838).
7) framställa (ngn l. ngt) ss. lik(t) ngn l. ngt; förklara (ngn l. ngt) vara (mer l. mindre) lik(t) (ngn l. ngt), förlikna (se d. o. 2); i uttr. likna ngn (l. sig) l. ngt vid, äv. med, förr äv. (e)mot ngn l. ngt, förr äv. likna ngn l. ngt ngn l. ngt. Hwem skola wij likna gudz rijke? Mark. 4: 30 (NT 1526). (Kristus) liknade .. sich wedh en winstok. OPetri MenFall E 7 a (1526). Vår högmål, våra värf, af dem vi mycket göra, / Mot Myrans eller ock mot Spindelns liknas böra. Nordenflycht QT 1748—50, s. 118. En .. hvit blomma, hvarmed jag skulle vilja likna din pannas färg. Almqvist JK 19 (1835). I ett gladt sällskap .. kom hon .. att ”sitta på understol” och liknade sig vid en Diligens. SöndN 1862, nr 26, s. 4. Bergman Patr. 118 (1928).
8) förklara (ngn l. ngt) vara jämbördig(t) med l. kunna mäta sig med (ngn l. ngt), jämställa, likställa, anse likvärdig med; förlikna (se d. o. 2 slutet), jämföra (se d. o. 1); äv. refl.; numera bl. (i ålderdomligt spr.) i förb. med prep. vid, äv. med, förr äv. (e)mot, förr äv. i uttr. likna (ngn l. ngt) ngn l. ngt; särsk. i nekande l. därmed likvärdig sats. Hwarest tagher man ena closteriomfrw som man tryggeliga likna kan emoot Sara eller Rebecka? OPetri Clost. C 1 b (1528). Menar tu at .. någhor är så klook, at han kan likna sigh widh honom (dvs. Gud)? Job 22: 2 (Bib. 1541). Wijsheet är bätre än perlor, och alt thet man vnska må kan intet lijknas henne. Ordspr. 8: 11 (Därs.). Gustaf Adolphs thron ej tilhör någon an / Än den, som uti dygd med honom liknas kan. Kellgren 1: 182 (1785). Fahlcrantz 4: 152 (1865: mot).
9) (†) uppställa (ngn l. ngt) ss. föremål för granskning l. bedömande tillsammans med ngt, jämföra (se d. o. 2); i uttr. likna (ngn l. ngt) (e)mot l. med (ngn l. ngt). När man te höge bergh och diupe daler licknar emot Iordenes widd, så kunna te Iorden .. sin rundhett alzintett förtaga. Luth Astr. 31 (1584). Schroderus Os. III. 2: 102 (1635: mot). — särsk. i uttr. i liknande emot (ngt), i jämförelse med (ngt). Brask Pufendorf Hist. 105 (1680).
10) (†) refl.: förlikas, bliva eniga(?). Att Ridderskapet och Adeln på första upplysning att Riket kunde löpa fara, .. straxt liknade sig, och villigt .. hasta de till Eder Kongl. Maj:t och Rikets understöd. AdP 1789, s. 941.
C.
11) [efter motsv. anv. av t. gleichen] (†) metall. utsträcka l. utsmida (plåtämne) till ”likningsplåt”. Rinman (1789). Eneberg Karmarsch 2: 227 (1861).
Särsk. förb. (†): LIKNA SAMMAN l. TILLSAMMAN(S). [fsv. likna tilsaman] till 7, 9: likna; sammanlikna, jämföra. At Himmelen lijknas samman medh enne Book. Bureus NordlL 24 (1644). VDAkt. 1737, nr 248.
LIKNA SIG TILL. till 4: arta sig (väl l. illa). Lind (1749).
Ssgr (†): A: (7) LIKNE-VIS, n. i uttr. på liknevis, i liknelser; jfr LIKNELSE-VIS 1. En gammal sed thet är: Poeter sielfswåld hafwa, / At the på lijkne-wijs framdra sitt ädla kram. Runius (SVS) 1: 234 (1712).
B: (11) LIKNINGS-PLÅT. (†) metall. på bredden utsmidt plåtämne avsett att ytterligare bredas till plåt; stört. Rinman 2: 27 (1789).
Avledn.: LIKNAD, r. l. m. (†)
1) till 1: likhet. SUFinlH 4: 342 (1614).
2) till 8: jämförelse. Eldh Myrth. 87 (1725).
LIKNELSE, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content