SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1940  
LITTERATUR lit1eratɯ4r l. li1- (-ty´r Dalin), r. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(lit- 16861905. litt- 1768 osv. -tur 1686 osv. -ture 17681802)
Etymologi
[jfr dan. o. t. lit(t)eratur, eng. literature, fr. littérature; av lat. lit(t)eratura, alfabet, skrift(lig framställning), till lat. lit(t)era, bokstav, i pl.: skriftlig framställning (se LITTERA)]
1) (†) sammanfattande, om ett språks skrifttecken, skrift. Runda penningar .. uppå hwilka det Arabiske språketz Literatur eller bookstäfwer uttryckeligen äre tilfinnandes. Dijkman Obs. A 1 a (1686).
2) (†) boksynthet; lärdom. En man af mycken litteratur. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
3) sammanfattande, om de skrivna l. tryckta kulturalstren, särsk. hos ett visst folk l. på ett visst språk, under en viss tid l. epok l. hos mänskligheten över huvud taget; i sht om de tryckta alstren av den litterära produktionen, bokvärlden; äv. sammanfattande, om litterära alster som äro likartade till innehållet l. framställningssättet l. behandla samma ämne o. d.; äv. (i fackspr.) i utvidgad anv., om litterär alstring som ännu icke blivit upptecknad l. fixerad i skrift. Professor i latinska språket och litteraturen. Klassisk litteratur. Vetenskaplig, religiös, botanisk litteratur. Behärska litteraturen i ett ämne. Lätt litteratur. Anmäla nyutkommen litteratur. Litteratur och konst (jfr c). Det finns en hel litteratur om honom. Skön litteratur, se SKÖN. Vår literaturs utbredande i främmande länder. LLaurel (1751) hos Hernlund Laurel 29. SP 1792, nr 3, s. 1 (rubrik över bokförteckning). Flickunge är visserligen ett i litteraturen så pass sällsynt ord, att (osv.). 3SAH 6: 232 (1891). Ända till 1500-talets början hade Italien på sätt och vis haft tvänne litteraturer, en lärd, latinsk .. och en italiensk litteratur. Schück (o. Warburg) LittH 1: 242 (1896). — jfr DAGS-, DEKADENS-, FACK-, FORN-, FÖRSTRÖELSE-, JUL-, KOLPORTAGE-, KONST-, MEDELTIDS-, MEMOAR-, NATIONAL-, PIG-, PROBLEM-, RESE-, SANSKRIT-, SKILLINGS-, SKOL-, SKÖN-, SMUTS-, TEATER-, TENDENS-, UNDERHÅLLNINGS-LITTERATUR m. fl. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i d.] (†) om ngn författares produktion. CJLAlmqvist (1846) i OoB 1904, s. 11.
b) om de tryckta skrifter som användts för viss framställning. SvLitTidn. 1820, sp. 658. Grimberg VärldH 7: 106 (1936).
c) pregnant, om den del av litteraturen som ställer särskilda krav på konstnärlighet i formen o. icke är av fackligt innehåll, vitterhet, skönlitteratur; stundom med särskild betoning av den konstnärliga prägeln. Läsebok i svensk litteratur. Dramatisk litteratur. Vår mening (är) icke, at Academiens anmärkningar skola sträcka sig til Théologiska och Politiska Skrifter, utan endast til dem, som under Litteratur höra och räknas kunna. 1VittAH 1: 6 (1755). Litteratur förstod han icke. Lundegård Prom. 1: 12 (1893). Jag hör invändningen: det är ju inte litteratur Munk velat prestera, utan lätt underhållning. GHT 1940, nr 98, s. 3. — särsk. ss. motsats till värklighetsiakttagelse, upplevelse o. d. Att personerna (i Schillers Kabale und Liebe) äro foster oftare av litteratur och fantasi än av iakttagelser, må så vara. Sylwan (o. Bing) 1: 527 (1910).
Ssgr (till 3, i sht 3 c): A: LITTERATUR-ALSTER. Lysander RomLittH 10 (1858).
-ANMÄLAN~020. litteraturrecension. —
-ANMÄLARE~0200. recensent, litteraturkritiker. Strindberg NRik. 81 (1882).
-ANMÄLNING~020. = -ANMÄLAN; numera företrädesvis i pl. SydsvD 1870, nr 26, s. 3.
-ANVISNING~020. anvisning om (för visst ändamål lämplig) litteratur; i sht i pl. PedT 1896, s. 736.
-ART.
-AVDELNING~020. jfr AVDELNING 3 b slutet. —
-BLAD. jfr -TIDNING. Litteraturbladet, utgivet av EGGeijer 1838—40.
-CHEF. chef för den litterära avdelningen i bokförlag o. d. SvTeolKv. 1933, s. 397.
-CITAT.
-FORSKARE. 2SAH 58: 66 (1882).
-FORSKNING.
(jfr 3 b) -FÖRTECKNING. förteckning över (den viktigaste) litteraturen på visst område l. i visst ämne l. över den litteratur som användts för viss framställning. Grape StPersonn. IV (1911). Nordisk litteraturförteckning (1921; boktitel).
-GRANSKARE.
-GREN. (litteratur- 1793 osv. litteraturs- 1802) jfr GREN, sbst.1 5 a. Kellgren 3: 209 (1793).
-HISTORIA. (vetenskapen om) litteraturens, i sht skönlitteraturens, utvecklingshistoria; äv. konkret, om lärobok i litteraturhistoria; förr äv. liktydigt med: lärdomshistoria (inom visst ämne). Allmän, komparativ, svensk litteraturhistoria. (Grekernas o. romarnas) Litteratur-historia. BetUnd. 1828, s. 52. Sveriges litteratur- och konst-historia i utkast. Lénström (1841; boktitel). Den Studerande (bör) alltid i sin Candidat-Examen ådagalägga kännedom af sin hufvudvetenskaps Litteratur-Historia. Boström 3: 440 (1846). Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. Schück o. Warburg (1895; boktitel).
-HISTORIKER; pl. = l. -historici. jfr -HISTORIA. NDA 1863, nr 268, s. 2.
-HISTORISK. jfr -HISTORIA. Lénström SvLittH Föret. (1857).
-HÄNVISNING~020. hänvisning till skrift l. skrifter som är(o) källa (källor) för l. som behandla(r) l. berör(a) viss(t) påstående l. uppgift; källhänvisning; i sht konkret. LdVBl. 1887, nr 10, s. 3.
-KRITIK. abstr. o. (i sht i pl.) konkret. Teateranmälningar och literaturkritiker. Lundin NSthm 420 (1888).
-KRITIKER.
-KRITISK.
-KÄNNARE. jfr KÄNNARE 2.
-KÄNNEDOM~002, äv. ~200. —
-LEXIKON. författarlexikon. Lénström SvLittKonstH 8 (1841).
-LÄSNING. i sht pedag. PedBl. 1875, s. 139.
-MINNESMÄRKE~0020. om ngt som är bevarat av ett folks äldsta litteratur. Handskriftliga literaturminnesmärken af frisiskan. NF 5: 410 (1882).
-PERIOD. (Frankrikes) mest lysande litteraturperiod. Phosph. 1811, s. 42.
-PRIS(ET). särsk. om nobelpriset i litteratur. STSD(A) 1933, nr 271, s. 1.
-PRODUKT. Porthan BrSamt. 1: 141 (1788).
-PSYKOLOG. person som analyserar litteraturen psykologiskt. Larsson Stud. 34 (1899).
-PSYKOLOGI. jfr -PSYKOLOG. Larsson PoesLog. 54 (1899).
-PSYKOLOGISK.
-RECENSENT. Strindberg NRik. 81 (1882).
-RECENSION.
-SKATT. om (samling av) litteraturalster av högt värde. Almqvist GrSpr. 19 (1837).
-SKEDE. jfr -PERIOD.
-SPRÅK.
1) det i litteraturen använda språket; skriftspråk. UVTF 12: 48 (1875).
2) språk som har litteratur. De stora, lefvande literaturspråken. PedT 1891, s. 314.
-STRÖMNING. bildl.; jfr KULTUR-STRÖMNING. Lundin NSthm 463 (1889).
-STUDIUM.
-STÄLLE. ”ställe” i litteraturen som man citerar l. hänvisar till. 2NF 15: 1353 (1911).
-SÄLLSKAP ~20 l. ~02. Svenska litteratursällskapet, stiftat 1880. Svenska litteratursällskapet i Finland, stiftat 1885. Finska litteratursällskapet i Helsingfors. Ahlman (1872).
-TIDNING. periodisk skrift som huvudsakligen behandlar litteraturen. Litteraturtidning, utgiven 1795—97. Svensk literaturtidning, utgiven 1813—24(25).
-TIDSKRIFT~02 l. ~20. jfr -TIDNING. Svensk literaturtidskrift, utgiven 1865—69.
-VETENSKAP~002, äv. ~200. [jfr t. literaturwissenschaft] vetenskap(en) om litteraturen; numera i sht om analytisk litteraturforskning. Noreen VS 1: 44 (1903). SvUppslB 17: 402 (1933).
-VETENSKAPLIG~0020. —
-VÄN, m.||ig. jfr -ÄLSKARE. Litteraturvännerna, namn på ett i Stockholm 18651910 värksamt sällskap. Eichhorn Stud. 3: 20 (1881).
-VÄRK, n. Genom .. (Wulfila) kunna .. germanerna sägas hafva erhållit sitt första litteraturverk. Boëthius HistLäsn. 2: 28 (1898).
-VÄRLD(EN). (i sht i vittert spr.) jfr KONST-VÄRLD. 3SAH 16: 84 (1901).
-ÄLSKARE. jfr -VÄN.
B (†): LITTERATURS-GREN, se A.
Spoiler title
Spoiler content