SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1940  
LITURGI lit1urgi4 l. li1-, i Sveal. äv. -ji4 (liturgi´ (gh) Weste; liturrji´Dalin), r. (l. f.); best. -en l. -n; pl. -er; förr äv. LITURGIA, f.; best. -an (HB 1: 157 (1629)) l. -en (RA I. 3: 2 (1592)).
Ordformer
(förr äv. lith-. -i 1798 osv. -ia 1582c. 1635. -ie 16801790)
Etymologi
[liksom t. o. fr. liturgie, eng. liturgy, av mlat. liturgia, av gr. λειτουργία, offentlig tjänst, offentlig dyrkan, till λειτουργός (se LITURG)]
kyrkl.
1) i den fornkristna l. grekisk-katolska kyrkan: nattvardsgudstjänst. Fehrman OrientK 34 (1920).
2) sammanfattande, om de kyrkliga handlingar (ss. bön, sång, ceremonier) som enligt given föreskrift utföras vid offentlig kristen gudstjänst, i sht vid högmässa, gudstjänstordning; äv. konkretare: ritual; äv. rel.-hist. i vidsträcktare anv., om icke kristen ritual. Thenne Liturgia eller Mässeordningh. Stiernman Riksd. 345 (1582). Söderblom ÖversRelH 185 (1912). Karlfeldt FlBell. 141 (1918; bildl.). Reformationstidens liturgier. SvTeolKv. 1937, s. 81. jfr BEGRAVNINGS-, DOP-, MÄSS-LITURGI.
Ssg (till 2): LITURGI-HISTORISK. Jeanson (o. Rabe) 1: 30 (1927). Den liturgihistoriska forskningen. SvTeolKv. 1937, s. 359.
Spoiler title
Spoiler content