SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LYSNA, r. l. f.; best. -an; pl. -or, äv. -er (möjl. att hänföra till LYSN, LLaurentii); äv. LJUSNA, r. l. f.; pl. -or; äv. LJUSNE, r. l. m.
Ordformer
(ljusna (lius-) 1749c. 1755. ljusne 1749. lysna 16181846. lyssna 1618)
Etymologi
[sidoform till LYSN]
(†) ljussken (särsk. på himmelen), eldsken; ljusföreteelse, ljus; äv. närmande sig bet.: belysning. The förfärlighe sken och lyssner, som om nattetijdh synas på himmelen. LLaurentii Nyåhrspr. B 2 a (1618). (Säljägaren) seer Siälen ligga å Hällan, af then lysno, som vatnet gifver, jämväl i mörkesta nattene. Broman Glys. 3: 562 (c. 1740). Om nattetid synas ibland liusnor på Himelen, som kallas Nordsken. Schultze Ordb. 2796 (c. 1755). I norr synes en lysna. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Meurman (1846). — jfr ELD-LYSNA.
Spoiler title
Spoiler content