SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LOBB lob4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av eng. lob, av ovisst urspr.]
idrott. i tennis: boll slagen i en hög båge (med nedslag inom planen men oåtkomlig för motståndare vid nätet). IdrB 9: 26 (1911).
Avledn.: LOBBA, v., -ning. idrott. i tennis: slå lobb(ar); äv. i uttr. lobba ngn, slå lobb(ar) mot ngn. I singlespel är det förmånligt att lobba motspelaren på hans backhand. IdrB 9: 26 (1911).
Spoiler title