SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LOGGIA lod4ja, äv. 32, äv. med it. uttal, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Lundgren MålAnt. 3: 78 (1873) osv.), äv. -er (Upmark Lübke 531 (1872), Östergren (1932)).
Etymologi
[av it. loggia, liksom fr. loge (se LOGE, sbst.2) av fht. louba, louppia, svalgång (se LOFT, sbst.1)]
1) i sht konsthist. täckt pelargång l. kolonnhall o. d. utbyggd framför l. infogad i en byggnad (vanl. dess bottenvåning) o. tjänande ss. förbindelsegång l. promenadhall o. d.; jfr GALLERI, sbst.1 1, HALL, sbst.2 3; äv. om fristående byggnad av liknande slag l. om byggnadsparti l. fristående byggnad bestående av flera våningar av täckta pelargångar osv. Vatikanens loggior. Upmark Lübke 531 (1872). Söderhjelm ItRenäss. 297 (1907).
2) åt en l. flera sidor öppet, övertäckt, över murlivet icke utskjutande byggnadsparti (särsk. i en övervåning). Å byggnadens östra sida finnas 2 loggior och en öppen balkong. PT 1912, nr 8 B, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content