SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LOGOGRYF log1ogry4f l. 1-, stundom lωg1- l. 1-, förr äv. LOGOGRIF, r. l. m. ((†) n. Kellgren (SVS) 6: 213 (1789: Logogryphen, pl. best.)); best. -en; pl. -er (ss. n. =, se ovan).
Ordformer
(-grif (-ph) 18241886. -gryf (-ph) 1789 osv.)
Etymologi
[jfr t. logogriph, eng. logogriph, logogryphe, fr. logogriphe, nylat. logogriphus; till gr. λόγος (se LOGISK) o. γρῖφος, fiskarnät, invecklad flätning, gåta]
ett slags gåta där det gäller att med ledning av vissa antydningar angiva dels ett antal småord bildade av bokstäver i ett längre ord, dels detta senare ord. Taga ut en logogryf. Kellgren (SVS) 6: 214 (1789). Lagerlöf BarnM 74 (1930).
Ssgr: LOGOGRYF-LÖSNING.
-TYDARE.
Avledn.: LOGOGRYFISK, adj. som består av l. gäller osv. en l. flera logogryfer; bildl.: gåtlik, mörk, otydlig. Liljegren Runl. 48 (1832). Sundén (1886). Östergren (1932).
Spoiler title
Spoiler content