LOKOMOTORISK lωk1ωmωtω4risk osv., adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. lokomotorisch, eng. locomotory; av lat. locus, plats (se LOKUS), o. motorius, full av rörelse, avledn. av movere, sätta i rörelse, röra]
(i fackspr., särsk. zool. o. med.) som har avseende på förflyttning från ett ställe till ett annat, som har avseende på ställförflyttning. Tholander Ordl. (c. 1875). (Ett visst) symtom (vid ryggmärgstvinsot) af bristande koordination vid rörelse kallas ataxi (l. lokomotorisk ataxi) och ger sig till känna vid patientens gång. 2NF 23: 1336 (1916). Lokomotoriska rörelser .. förekomma .. hos fritt lefvande nakna celler. Därs. 24: 206. LAHT 1919, s. 72.
