SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LÅDISK l. LÅDSK l. (i bet. 2) LOSK, adj.
Ordformer
(lodisk 1581. lodsk c. 1755. lorsk 1749. losk 1741. losker 1681c. 1755. lådesk 1581. lådhsk c. 1600. lådisk 1573. låsk c. 1755. låtsk c. 1755)
Etymologi
[fsv. ladhisker; jfr sv. dial. låsk, ävensom sv. dial. vårlåska, f., kreaturens matthet om våren (till följd av svältfodring under vintern); avledn. av LÅDIG, sbst. (se LÅDING); jfr SoS 1912, s. 91 ff.]
(†)
1) om djurhud: avdragen vid vårtiden o. därför av sämre beskaffenhet. KlädkamRSthm 1573 A, s. 6 a. Lådeske huder. StallRSthm 1580—81, s. 129. jfr: Hårgählet (på renen) är bäst om hösten Lådhsk om våren Lådhughen. Bureus Suml. 63 (c. 1600).
2) lat, loj; maktlös, utmattad. Effter Oxar och Öökar äre lodiske och macht-löse om Wåren. Brahe Oec. 91 (1581; uppl. 1920). Schultze Ordb. 2662 (c. 1755). jfr LÅDINGS-LOSK.
Spoiler title
Spoiler content