SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LOSTA los3ta2, r. l. f. ((†) m. Aurivillius Gr. 29 (1684), Sahlstedt (1757)); best. -an; pl. -or (mera tillf.; om olika arter); förr äv. LOST, m. l. f. l. n.
Ordformer
(lost- (lå-) c. 1645 osv. lust- (-vs-) c. 15801702. löst- 15811885. -ta 1581 osv. -te c. 1580. låst c. 1645)
Etymologi
[möjl. rotbesläktat med LO, sbst.2 — Jfr LOSME, LYXA]
bot. gräs av släktena Bromus Lin. o. Brachypodium P. B.; förr äv. om närstående arter av släktena Lolium Lin., Festuca Lin. o. om arten Avena fatua Lin. (flyghavre). VocLib. avd. 15 (c. 1580). Tillandz A 5 a (1683; om Avena fatua Lin.). Rudbeck CampElys. 1: 81 (1702; om Lolium temulentum Lin.). Bolin Åkerogräs. 149 (1926; om Bromus secalinus Lin.). — jfr BACK-, FODER-, KLAS-, LUDD-, LUND-, RAK-, REN-, RÅG-, SAND-, SPÄRR-, STRÄV-, TAK-, ÄNGS-LOSTA m. fl.
Ssgr: A (†): LOST-SVINGEL. (lost- 17851870. loste- 1865) losta. Fischerström Mäl. 289 (1785). Lilja SkånFl. 64 (1870).
B: LOSTA-SLÄKTE(T). (mindre br.) bot. släktet Bromus Lin. SvUppslB (1933).
C (†): LOSTE-RÅG. [enl. ä. folktro kunde råg under vissa förh. förvandlas till losta] om dålig råg (uppblandad med frön av losta?). Gyllenius Diar. 158 (c. 1660).
-SVINGEL, se A.
Avledn.: LOSTIG, adj. (lustug) (†) i uttr. lostig råg, = LOSTE-RÅG. Murenius AV 462 (1660).
Spoiler title