SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LUNÄR lunä4r l. lɯ-, l. 4r, adj.
Etymologi
[av fr. lunaire, av lat. lunaris (se LUNAR)]
(i fackspr.; numera knappast br.) som har avseende på l. angår månen; jfr LUNAR, LUNARISK. Den lunära ebben eller floden (dvs. den äbb l. flod som beror på månens attraktion). ÅrsbVetA 1825, s. 348. Gynther ConvHlex. (1846). Söderblom Gudstr. 148 (1914; bildl.).
Spoiler title
Spoiler content