SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LYMFA lym3fa2 (ly´mmfa Dalin), r. l. f. (Wallerius Hydrol. 80 (1748) osv.) ((†) n. VetAH 1810, s. 133); best. -an; pl. (mera tillf., om olika arter) -or; förr äv. LYMF, r. l. m. l. f.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. -mph(-). lymf 17981889. lymfa 1748 osv.)
Etymologi
[jfr t. lymphe, eng. lymph, fr. lymphe; av lat. lympha (lumpa), vatten. — Jfr LYMF-]
1) anat. gulaktig l. färglös kroppsvätska (hos människa l. djur) som till sin sammansättning väsentligen liknar blodet o. som i kroppen flyter genom ett särskilt kärlsystem (lymfkärlen) från vävnaderna till blodkärlssystemet o. därjämte förekommer i vävnadernas spaltrum o. har till uppgift att förmedla ämnesomsättningen. Wallerius Hydrol. 80 (1748). Broman Männ. 1: 97 (1925).
2) med. vätska l. var från sjukligt förändrad kroppsdel, blåsa l. sår o. d.; särsk. (o. numera bl.) om dylik vätska använd ss. vaccin (särsk. smittkoppsvätska); äv. (numera mindre br.) i utvidgad anv., i uttr. kochska lymfan, om tuberkulin. Animal, human(iserad) lymfa, från djur resp. människa. Jag (klippte upp) blåsorna på ryggen (hos den sjuke), hvilka gåfvo en gulaktig lympha likasom vid Spanska flugor. VeckoskrLäk. 4: 145 (1783). SFS 1917, s. 165.
Ssgr (till 1; anat., med.): LYMF-CELL. [jfr t. lymphzelle] lymfocyt. Thorell Zool. 1: 31 (1860).
-FOLLIKEL. [jfr t. lymphfollikel] knutformig lymfatisk vävnadsbildning; mindre lymfknuta l. lymfkörtel. Hygiea 1863, s. 276.
-GÅNG; pl. -ar. om grövre lymfkärl vari finare kärl l. kärlstammar utmynna; särsk. om stora bröstgången (se BRÖST-GÅNG(EN)). Svenson Sinnessj. 43 (1907).
-HJÄRTA. [jfr t. lymphherz] zool. jfr HJÄRTA I 2. Fries ÅrsbVetA 1834, s. 161.
-KAPILLÄR, r. om de finaste lymfkärlen. Claréus Hornh. 6 (1857).
-KNUT l. -KNUTA. [jfr t. lymphknoten] lymfkörtel. Wretlind Läk. 6: 38 (1898).
-KULA. (numera knappast br.) lymfocyt. TLäk. 1833, s. 45. Tholander Ordl. (c. 1875).
Ssgr: lymfkärl(s)-inflammation. Lundberg HusdjSj. 257 (1868).
-KÖRTEL. kroppsorgan (i form av en rund l. oval knuta) varigenom lymfan från ngt lymfkärl passerar o. som därvid befriar lymfan från vissa främmande kroppar, särsk. bakterier, o. tillför denna (i organet bildade) lymfocyter; förr äv. om lymffollikel. Claréus Hornh. 5 (1857).
Ssg: lymfkörtel-inflammation. Schulthess (1885). Hylin Munn. 2: 92 (1933).
-PLASMA. Broman Männ. 1: 97 (1925).
-RUM, n. [jfr t. lymphraum] med lymfa fyllt mellanrum mellan kroppens vävnadsdelar. Fries ÅrsbVetA 1834, s. 160.
-SKIDA, r. l. f. [jfr t. lymphscheide] med lymfa fyllt skidformigt rum som omger blodkärl. Tholander Ordl. (c. 1875).
-SPRINGA, r. l. f. [jfr t. lymphspalte] jfr -RUM. Svenson Sinnessj. 42 (1907).
-STAM. grövre lymfkärl vari finare kärl utmynna. Hygiea 1863, s. 230.
-SYSTEM. [jfr t. lymphsystem] sammanfattningen av de lymfatiska organen (särsk. lymfkärlen o. lymfkörtlarna). Sundevall ÅrsbVetA 1845—50, s. 304.
Avledn. (anat., med.): LYMFATISK, adj. [jfr t. lymphatisch, eng. lymphatic, fr. lymphatique]
1) till 1.
a) som utgöres l. bildas av l. har avseende på l. (särsk. med avs. på funktion) står i samband med lymfa; om vävnad o. d.: som är av det slag varav en lymfkörtel är uppbyggd. Serenius (1734; under lymphatick). Lymphatiska systemet. VetAH 1801, s. 15. Tonsillerna och andra lymfatiska organ. LbKir. 3: 121 (1922).
b) i fråga om kroppskonstitution hos människa l. husdjur: kännetecknad av onormal utveckling av de lymfatiska organen (i sht av thymus), lös struktur av kroppens vävnader, benägenhet för körtelinflammationer, brist på energi o. temperament. Huss Typhus 18 (1855). Jundell Barn. 2: 259 (1927).
2) (†) till 2: som har avseende på l. utgöres av l. har samband med lymfa (i bet. 2). Lymfatiska injectioner. Retzius BrFlorman 104 (1833).
LYMFOID, adj. [jfr t., eng. lymphoid] till 1: lymfatisk (se d. o. 1 a). Hygiea 1869, s. 23.
LYMFOM, n. [av nylat. lymphoma] till 1: svulstbildning som utgår från lymfatisk vävnad; äv.: ansvällning av lymfkörtel. FörhLäkS 1871, s. 257.
Spoiler title
Spoiler content