SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MÄRLING 3rliŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. mer-)
Etymologi
[fsv. märling (SthmSkotteb. 1: 362 (1460)); jfr d. mærling (ä. d. äv. marling), mnt. marlink, merlink (t. marling); av holl. marling, avledn. av mar(r)en, binda (se MÄRLA, v.)]
sjöt. smäcker tvåsträngad lina; segelgarn. SkeppsgR 1541. (Seglet) Liikades mz Merling. Därs. 1543, s. 13 a. 1/4 ℔ tjärad märling. Spak HbFältartill. 171 (1873). Hägg Flagga 58 (1937).
Ssgr (sjöt.): MÄRLINGS-GARN. (mindre br.) märling. Trolle Duvall 1: 243 (1875).
-ÄNDA, r. l. f. om ända av en märling; äv. om ett kortare stycke märling. NF 10: 32 (1885). Hägg PraktNav. 35 (1900).
Spoiler title