SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MÄRR mär4, i bet. 1 o. 2 b f. l. r., i bet. 2 a f.||ig., i bet. 2 c, d r. l. f.; best. -en, äv. -n ((†) -an Murenius AV 178 (1643), Broman Glys. 3: 161 (c. 1730)); pl. -ar ((†) -er Lindner Tijdfördr. 1 (1641), KKD 7: 69 (1704)); förr äv. (ss. första ssgsled) MAR-.
Ordformer
(mar- 1537 (: marföll)1701 (: Marföl). meer 1555 (: meerföll)1591. mer 15951641. merr 15911659. mä(h)r (-æ-) 1547 (: märföll)1902. märr 1553 (: märrföl) osv. määr c. 1635)
Etymologi
[fsv. mär; jfr d. mær samt (i ssgr) mar-, isl. merr (pl. merar), t. mähre, eng. mare; av germ. marhī-, marhiō, fem.-bildn. till marha-, häst, som föreligger i isl. marr, fht. marah. — Jfr MAR- (i MAR-STAKE), MARSKALK, sbst.1, samt MARA, sbst.1 4 b]
1) (numera utom i fackspr. ofta med anstrykning av bygdemål, stundom nedsättande) hona av häst, sto; stundom (skämtsamt l. nedsättande) om häst utan avseende på könet. Visb. 1: 72 (1573). Wi gåfwo flinka salvor, så att .. (kosackerna) började bra tumla af märrarne ock drogo sig småningom längre in i skogen. KKD 2: 22 (1704). Min häst — en liflig fuxröd märr — var allt hvad man kunde önska. SDS 1912, nr 202, s. 5. Nilsson HistFärs 123 (1940). — jfr BOND-, FÖL-, LUDER-, SKINK-, SKJUTS-MÄRR m. fl. — särsk. i ordspr. o. ordstäv. Mädan gräset groor, medhan dör märren. SvOrds. B 5 a (1604). Fylla Märren medh Pepper .. (dvs.) Giöra onödigh bekostnadt. Grubb 224 (1665). ”Jag tror fan rider märrn” — sa' bonden, red'na sjelf. Holmström Sa' han 48 (1876).
2) bildl.
a) (starkt vard.) ss. skymflig benämning på l. skymfligt tillmäle till person, i sht kvinna. Din förtviflade märr och usling, vet, att (osv.). VgFmT III. 3—4: 30 (1587; riktat till en man). Ligg der din märr, kan skie du vill giöra dig siuk. VRP 9/6 1736 (riktat till en piga). Rig 1932, s. 18 (om skolpojkar i äldre tid i sjätte klass i Västerås lärovärk). jfr AGN-, DYNG-, FLISS-, FYLLE-, LUDER-MÄRR m. fl.
b) ss. senare ssgsled i namn på vissa fiskar; jfr HÅ-MÄRR.
c) (mindre br.) i uttr. de spanska märrarna, om (vitskummiga) vågor på Biskayabukten (”Spanska sjön”); vanl. i uttr. rida de spanska märrarna, om fartyg: färdas över Biskayabukten i svår sjögång. Bovallius CentrAm. 2 (1887). Den natten, då vår korvett med döden som gäst red de spanska märrarna. VFl. 1912, s. 146.
d) om tortyrredskap, ”häst” (se d. o. 3 b β); i ssgn TRÄ-MÄRR.
Ssgr (i allm. till 1; numera utom i fackspr. ofta med anstrykning av bygdemål): A: MÄRR-BJÄLLA. (märr- 1762c. 1870. märre- 17551847) växten Campanula rotundifolia Lin., blåklocka. Linné Fl. nr 184 (1755; fr. Dalsl.).
-BLOMSTER. växten Arnica montana Lin., hästfibla. Linné Fl. nr 760 (1755; fr. Dalsl.).
-FIBLA. (†) växten Hypochæris radicata Lin., rotfibla; anträffat bl. i pl. Liljeblad Fl. 340 (1792, 1798).
-FLÄNGARE. (märr- 1933. märra- 1648. märre- 1913) (†) person som (slaktar o.) flår hästar, ”rackare”; äv. ss. okvädinsord. (Han) skiälte .. sådanne ord, thu mära flengare. VRP 1648, s. 266. Levander Brottsl. 234 (1933).
-FÖL. (mar- 15371701. märr- 1547 osv. märre- 15561591) föl av honkön, stoföl. G1R 11: 335 (1537).
-MJÖLK. (märr- 17271843. märra- 1614. märre- 16141772)
1) stomjölk. Petreius Beskr. 2: 18 (1614).
2) (†) växten Hypochæris maculata Lin., frukål. Hiorth Linné ÄtVäxt. 33 (1752). Högberg Fl. 2: 205 (1843).
-MYNTA, r. l. f. (märr- 17451902. märra- 1913)
1) (i Bohuslän) växten Origanum vulgare Lin., konig. Linné Fl. nr 480 (1745).
2) (†) växten Mentha arvensis Lin., åkermynta. Aspelin Fl. 36 (1749). Rothof 338 (1762).
3) (i Medelpad) växt av släktet Equisetum Lin. FoFl. 1913, s. 60.
-OST. (märr- 1749. märre- c. 1635) (†) ost av stomjölk. Schroderus Dict. 142 (c. 1635). Lind (1749; under ross-käse).
-PISS. urin av sto. BtFinlH 2: 260 (1666). Hök AlvF 78 (1923).
Ssgr: märrpiss(e)-blomma, r. l. f. (-piss-) växten Primula farinosa Lin., majviva. BotN 1896, s. 8 (fr. Åland).
-gräs. (-pisse-) växten Dracocephalum ruyschiana Lin., drakblomma. Fries Ordb. (c. 1870; fr. Västergötl.).
-SKRAMLA, r. l. f. (märr- 16301764. märre- 1652) (†) hästskramla. Wollimhaus Ind. (1652). Linné Bref I. 3: 159 (1764). särsk. bildl., ss. okvädinsord om l. till person, i sht kvinna. Lundström LPGothus 1—2: 290 (cit. fr. 1630).
-ÖK. (†) nedsättande benämning på sto. Törnewall B 8 a (1694).
B (†): MÄRRA-FITTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [senare leden vulgärspråkets fitta, yttre könsorgan hos kvinna] (vulg.) om de yttre könsorganen hos sto. VRP 1645, s. 103. VDAkt. 1679, nr 335 (1680). särsk.
a) oeg., ss. kränkande benämning på kvinnas könsorgan. HärnösDP 1694, s. 238.
b) bildl., ss. grovt okvädinsord om l. till person, i sht kvinna. VDAkt. 1718, nr 173.
-FLÅARE. = märr-flängare. EkenäsDomb. 1: 56 (1641). särsk. ss. okvädinsord. ConsAcAboP 5: 360 (1683).
-FLÄNGARE, se A.
-HUD. (märra- 1562. märre- 1595) hud av sto. ArkliR 1562, avd. 12. GripshR 1595, s. 157.
-MJÖLK, -MYNTA, se A.
-SYRA, se C.
C (†): MÄRRE-BEN. ben av sto. Livin Kyrk. 60 (1781).
-BJÄLLA, se A.
-FLÅTT, m. = märr-flängare; jfr flått, sbst.1 2. Ullenius Ro § 353 (1730).
-FLÄNGARE, -FÖL, se A.
-HUD, se B.
-KYTARE. (mare-) hästbytare; anträffat bl. ss. binamn; jfr kyta, v.1 Lars Marekytare. UpplDomb. 1: 153 (1639).
-MJÖLK, -OST, -SKRAMLA, se A.
-SYRA, r. l. f. (märra- 1578. märre- 16381750) om högväxta arter av växtsläktet Rumex Lin.; äv. i uttr. stor märresyra; möjl. äv. om torkade delar av dylika växter (med medicinsk användning). BOlavi 134 b (1578; med medicinsk användning). Stoor Märe Syra. Franckenius Spec. C 4 a (1638; om Rumex maximus Schb.). Bromelius Chl. 54 (1694; om Rumex hydrolapathum Huds.). Dahlman HushRön 3: 86 (1750).
Ssg (†): märrasyre-lag, f. om dekokt på ngn rumexart. BOlavi 135 a (1578).
-TAGEL. (†) hästtagel. Lucidor (SVS) 125 (1669).
Spoiler title