SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MÄTARE 3tare2, om person m.||ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; pl. best. mätarna (-erne) (SjötågR 1546, osv.) ((†) mätarena SthmStadsord. 2: 56 (1686); mätrarne CAEhrensvärd Brev 1: 55 (1782; i bet. 1)).
Ordformer
(met- 1795. mät- 1546 osv.)
Etymologi
[fsv. mätare, anträffat bl. i ssgn iordhamätare]
vbalsbst. till MÄTA, v.2
1) person som mäter ngt l. har till yrke l. har fått i uppdrag att mäta ngt; jfr MÄTA, v.2 1. Spegel (1712). Djupmätningarna i älven .. utfördes av en svensk och en finsk mätare. SvGeogrÅb. 1933, s. 97. Denna uppmätning (av väggytor o. d. som skola målas) företages av anbudsgivaren eller genom dennes försorg av särskild mätare. HantvB I. 1: 289 (1934). — jfr FÄLT-, GRUV-, JORD-, LANT-, SKEPPS-MÄTARE. — särsk.: förr i en stads tjänst anställd, numera av handelskammare auktoriserad person som (numera bl. på begäran av köpare l. säljare) värkställer officiell mätning av vissa (torra) varor som försäljas i l. införas till en stad. SjötågR 1546. I städerne skole vara edhsvorne mätare. RP 7: 162 (1638). PH 1: 588 (1724). SFS 1887, nr 60, s. 1. jfr KALK-, KLÄDES-, PARM-, SALT-, SPANNMÅLS-, STADS-, STENKOLS-MÄTARE m. fl.
2) entomol. individ l. art av gruppen Geometræ bland fjärilarna, mätarfjäril; jfr MÄTA, v.2 1 f α. Retzius Djurr. 92 (1772). FoFl. 1937, s. 104. — jfr BJÖRK-, CITRON-, KRUSBÄRS-, LANT-, LIND-, TALL-MÄTARE m. fl.
3) mätredskap, mätinstrument; nästan bl. om självvärkande l. mer l. mindre komplicerad apparat för mätning av ngt (t. ex. förbrukning av vatten, gas o. elektrisk kraft); jfr MÄTA, v.2 1. Ödmann MPark 105 (1800). Gas är intagen (till lärovärksbyggnaden) från Roslagsgatan till mätaren under stora hufvudtrappan. SvFriesen Inbj. 1891, s. 21. SFS 1942, s. 2009. — jfr ALKOHOL-, AMPÈRE-, AVSTÅNDS-, BLÄSTER-, DAGG-, DISTANS-, DJUP-, EFFEKT-, ELEKTRICITETS-, FREKVENS-, FUKTIGHETS-, GAS-, GRAD-, GRÄDD-, HASTIGHETS-, HÖJD-, KALIBER-, KILOMETER-, KILOWATTIM(ME)-, KRAFT-, LJUS-, LUFTTRYCKS-, NEDERBÖRDS-, SPÄNNINGS-, STRÖM-, TEMPERATUR-, TID-, TRYCK-, VIND-, VÅGLÄNGDS-, VÄRME-MÄTARE m. fl.
4) bildl., om ngt efter vilket man bedömer l. kan bedöma ngt annats storlek l. värde o. d., måttstock; jfr MÄTA, v.2 2. Språket (är) .. den naturligaste och osvikligaste mätarn på folkets bildning. Tegnér (WB) 6: 82 (1827). Om importen av konsumtionsvaror kan anses utgöra en mätare på en stads handelsbetydelse (så osv.). SvGeogrÅb. 1929, s. 97. — jfr GRAD-, KRAFT-, VÄRDE-MÄTARE.
Ssgr: (1) MÄTAR-, äv. MÄTARE-AVDELNING. mil. jfr mät-tjänst. Mätaravdelning skall lämna vederbörande befälhavare snabba och säkra uppgifter om avståndet till för striden betydelsefulla punkter och linjer. FörslUtbildnMätInf. 1916, s. 6.
(3) -AVLÄSARE~0200. person som avläser mätare registrerande förbrukning av vatten, gas l. elektrisk kraft. BerSthmGasv. 1897, s. 12. SvD(A) 1911, nr 344, s. 5.
(1 slutet) -BOD. (förr) = -hus 1. PH 8: 180 (1766). Herlitz Stadsförv. 1830 153 (1924).
(1) -BREV. (†) mätbrev. 2RARP 3: 9 (1723). SFS 1863, nr 38, s. 4.
(1 slutet) -FJÄRDING. (†) jfr -mål. BoupptSthm 1668, s. 200 (1665). PH 6: 4381 (1756).
(2) -FJÄRIL. entomol. fjäril av gruppen Geometræ, mätare. Alm. 1897, s. 39.
-HUS.
1) (förr) till 1 slutet: hus använt ss. lokal för officiell mätning av vissa varor. SthmStadsord. 1: 90 (1642). Herlitz Stadsförv. 1830 153 (1924).
2) till 3, vid gasvärk: hus för stationsgasmätare. TT 1894, Allm. s. 53.
(3) -HYRA, r. l. f. hyra som av konsument av vatten, gas o. elektrisk kraft erlägges för den i lägenheten uppsatta mätaren. BerSthmGasv. 1888, s. 11. LD 1909, nr 162, s. 2.
(1) -KONST(EN). (†) konst(en) att mäta; geometri. Swedenborg Reg. 8 (1718). Schultze Ordb. 2932 (c. 1755).
(3) -KONTRAKT. kontrakt om hyra av elektriska mätare, gasmätare o. d. RTKatal. 1914, 4: 424.
(1 slutet) -KROG. (förr) avsedd för l. frekventerad av mätare. BoupptSthm 16/6 1679. Därs. 23/4 1689.
(2) -LARV, m. l. r. entomol. larv av mätarfjäril. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 84.
(1 slutet) -LÖN. (†) arvode för mätning; jfr -pänningar. SjötågR 1546. ÖoL (1852).
(1 slutet) -MÅL. (†) rymdmått l. målkärl (av den storlek) som användes vid officiell mätning; äv. abstraktare. BoupptSthm 17/11 1686. Rålamb 13: 110 (1690). Fischerström 4: 238 (1795).
(1 slutet) -MÅTT. (†) jfr -mål. Mätare mått af Ek fyrkantigt och beslagit. PH 6: 4381 (1756).
(1 slutet) -ORDNING. (i fråga om ä. förh.) förordning rörande officiell mätning av vissa varor. RARP 4: 271 (1649). Falkman Mått 2: 80 (1885).
(1 slutet) -PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (i fråga om ä. förh.) avgift som i vissa städer erlades för officiell mätning av vissa varor (urspr. utgående ss. arvode till edsvuren mätare); jfr -lön. HSH 6: 110 (1658). Herlitz Stadsförv. 1830 223 (cit. fr. 1834).
(1 slutet) -SKRIVARE. (förr) sekreterare i skrå bildat av mätare. BoupptSthm 31/5 1670. 2NF 24: 518 (1916; om förh. på 1600-talet).
(1 slutet) -SPANN, m. (†) jfr -mål. BoupptSthm 29/4 1675. Mätare-Spann, eller ½ tunna. PH 6: 4381 (1756).
(1) -TEKNIKER. mätningstekniker. SFS 1919, s. 662 (vid statens vattenfallsvärk).
(1 slutet) -TUNNA, r. l. f. (†) jfr -mål. BoupptSthm 29/4 1675. SFS 1852, nr 30, s. 10.
(3) -UR, n. i kinokamera: ur som visar hastigheten av filmens frammatning. JulkatalPUBergström 1930, s. 32.
(1 slutet) -ÅLDERMAN~102. (förr) i skrå bildat av mätare. AvvittrSthm 12/11 1658. GT 1788, nr 17, s. 4.
Avledn. (till 1; numera bl. tillf.): MÄTERI, n. (me- 1552. mä- c. 1755 osv.) mätning(ar), mätningsarbete. G1R 23: 313 (1552). Schultze Ordb. 2932 (c. 1755). En annan .. landtmätare, som var mindre öfverhopad vare sig med mäteri eller andra göromål. SmålAlleh. 1883, nr 143, s. 2.
Spoiler title