SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MÄTBAR 3t~ba2r, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. messbar; avledn. av MÄTA, v.2]
som kan mätas; vars kvantitet kan angivas i ngn viss måttsenhet. Om Våg- och Mätbare-Varors vägande och mätande. PH 6: 4294 (1756). Ett till sin höjd mätbart ljud kallar man ton. Möller LbMus. 1 (1880). All rytm uppstår genom uppdelande af tiden i förnimbara, mätbara delar. PedT 1898, s. 211. Att för psykisk verksamhet åtgår fysisk energi, som t. o. m. är kvantitativt mätbar, är riktigt. NoK 9: 24 (1922).
Avledn.: MÄTBARHET, r. l. f. Wikforss 2: 138 (1804). Cassel TeorSocEkon. 108 (1934).
Spoiler title
Spoiler content