MÅRA må3ra2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; ngn gg MÅRE må3re2, r. l. m.; best. -en; förr äv. MÄRA, r. l. f., l. MÄRE, r. l. m.?
Ordformer
(mohre- (i ssgr) 1845 (: Mohre-gräs)—1867 (: Mohregräs). måra 1747 osv. måre 1899. mära 1806—1845. märe 1760)
Etymologi
[jfr nor. mora, maare; av MÅDRA; jfr MADD, MADRA; formerna mära, märe utgå möjl., så framt de icke (urspr.) bero på tryckfel, från ett (icke anträffat) mädra (-e) (jfr mht. metere, feng. mædere, mæddre)]
1) bot. (växt av) släktet Galium Lin.; särsk. om arterna Galium boreale Lin., vitmåra, o. Galium verum Lin., gulmåra. Linné Vg. 234 (1747; om vitmåra). SvUppslB 19: 534 (1934). jfr BUSK-, BÄCK-, FUKT-, GRUS-, GUL-, KÄRR-, LET-, SNÄRJ-, VIT-MÅRA m. fl.
2) (i vissa trakter) om vissa arter av släktet Asperula Lin.; särsk. om arten Asperula tinctoria Lin., färgmadra. Rothof 405 (1762). Fischerström 1: 242 (1779).
Ssgr (till 1): A: MÅR-FAMILJ(EN). bot. växtfamiljen Rubiaceæ (vartill släktet Galium Lin. hör). 2NF 37: 660 (1925). —
-GRÄS. (mår- 1755—1806. måre- (mohre-) 1845) (i vissa trakter)
-VÄXT, r. l. m. (mår- 1904 osv. måra- c. 1870—1887. måre- 1930—1934) bot. växt tillhörande mårfamiljen; särsk. i pl., om denna familj. Fries Ordb. (c. 1870).
B (numera föga br.): MÅRA-VÄXT, se A.
C (numera föga br.): MÅRE-GRÄS, -VÄXT, se A.
SAOB
