SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MÖDOM 3~dωm2, r. l. m. ((†) f. Sahlstedt (1757)); best. -en; pl. (i konkretare anv.) -ar.
Ordformer
(mödom (möö-) 1542 osv. möddom 15941641)
Etymologi
[fsv. mödomber; motsv. d. mødom, isl. meydómr; avledn. av ]
1) förhållandet att vara mö (se d. o. 2); jungfrulighet; jungfrulig oskuld; i sht i sådana uttr. som beröva en kvinna (förr äv. skilja en kvinna vid) mödomen l. mista (förr äv. bortspilla l. förspilla) mödomen o. d.; stundom konkretare, övergående i 2; i sht förr äv. närmande sig bet.: jungfrustånd; förr äv. i uttr. avlägga mödomen, ingå äktenskap. Johansson Noraskog 2: 302 (cit. fr. 1542). PErici Musæus 3: 106 b (1582: förspilt). Schroderus Os. 1: 456 (1635: mist). Lindner Tijdhfördr. 47 (1641: skildt henne widh). J är wist eer Mödom ledz, / Ty efter det jag dömma kan, / Så lyster eer full med han Man. Lucidor (SVS) 429 (1674). Peringskiöld Hkr. 1: 75 (1697: bortspilla). Rudbeck Atl. 3: 601 (1698: afleggia). Bevara sin mödom. Östergren (1932). jfr (skämts., †): Een flicka full med mödommar, penningar och annat gott. 2Saml. 13: 78 (c. 1690). särsk.
a) (†) i det bildl. uttr. taga mödomen av ngt, använda ngt för första gången. Ta mödomen af .. t. e... en vagn. Weste (1807; vard.).
b) (starkt vard.) konkret: mö. 3SAH XLVIII. 2: 265 (1843; bildl.).
2) mödomshinna. Wallenius Proj. C 2 b (1682). Schützercrantz 2Förlossn. 45 (1786). (Den poetiska) Bilden är som mödomen: han duger blott en gång. Tegnér (WB) 6: 70 (c. 1828). Nyfikenheten har tagit mången flickas mödom. Ström SvenskOrdspr. 141 (1926); jfr 1.
3) (†) i sg. best., koll.: de unga ogifta kvinnorna; jfr 1, 2. Mödomen eller Amaizorna (dvs. amasonerna). Rudbeck Atl. 3: 671 (1698).
4) [eg. skämtsam anv. av 1; med avs. på bet. jfr GIFTAS] (†) maräng. MoB 2: 140 (1797). Dalin (1853). Ekbohrn 2: 21 (1868).
Ssgr (till 1): A (†): MÖDOM-LÖS. (mödom- 1649. mödoma- 1619) som har berövats sin mödom. Bullernæsius Lögn. 240 (1619). Chronander Bel. E 7 b (1649).
B (†): MÖDOMA-LÖS, se A.
C: (jfr 2) MÖDOMS-HINNA, r. l. f. anat. halvmån- l. ringformigt slemhinneveck som hos en intakt kvinna delvis täcker slidans mynning o. som i allm. brister vid det första samlaget. Serenius Dd 2 b (1734). Essen-Möller KvinnlUnderl. 14 (1932).
-JORD. (†) matjord; jfr jungfru-jord 3. Carling AgricultTavast. 10 (1744).
-KNOPP. (†) bildl., om mödom; jfr jungfru-blomma. Wallenberg (SVS) 1: 16 (1762).
-KRONA, r. l. f. (†) bildl., om mödom; i uttr. taga mödomskronan av en jungfru, beröva en kvinna mödomen; jfr krona, sbst. 3 (c). Lind 1: 1044 (1749).
-SKOTT. (†) om det första skottet som avfyras med ett skjutvapen; jfr mödom 1 a. Ekeblad Bref 1: 372 (1654).
-TJUVERI. (†) om mökränkning. Wallenberg (SVS) 1: 40 (c. 1764).
-TÄRNA, f. (†) mö (se d. o. 2). Fånge 32 (c. 1710).
-ÅR. (tillf.) i sht i pl., om de år som en kvinna l. flicka framlever ss. mö (se d. o. 2). Hon, som i all sin tid, i Femti Mödomsår, / Ej någon Christen själ förtalat. Kellgren (SVS) 2: 346 (1793).
-ÖRT. [jfr d. mødomsurt] (numera knappast br.) bot. växten Impatiens noli tangere Lin., vars mogna kapsel explosionsartat springer upp vid beröring, springkorn. Franckenius Spec. A 4 b (1659). Lilja SkånFl. 158 (1870).
Spoiler title
Spoiler content