SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MACKA mak3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. (Skåne) macka, magga; jfr d. makke; av nt. maken, göra (t. machen)]
(i vissa trakter, starkt vard.) i uttr. macka med ngt, syssla med ngt (obetydligt), pyssla med ngt. Det är rigtigt roligt att gå och macka med lite så'nt här. Hedenstierna Jönsson 120 (1894). Auerbach (1911).
Spoiler title
Spoiler content