SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MALAT, adj.; numera bl. oböjt o. predikativt
Ordformer
((†) m. pl. -e KKD 7: 120 (1706))
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) malat, trött, matt; jfr fsv. malata, spetälsk, av mnt. malat, av ä. it. malatto, av lat. male habitus, av male, illa, o. habitus, p. pf. av habere, hava]
(numera bl. i Finl., bygdemålsfärgat) modfälld, ”hängsjuk”; förr äv.: sjuklig, krasslig. Vij alle ähre blefvene rätt gamble och malate. KKD 7: 120 (1706). FoU 15: 60 (1902).
Spoiler title
Spoiler content