SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1942  
MALIGN maliŋ4n, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(malign 1680 osv. maligne 17741818)
Etymologi
[jfr eng. malign, fr. malin, maligne; av lat. malignus, avledn. av malus, ond]
med. om sjukdom l. åkomma l. om förloppet av en sjukdom: som har en för hälsan l. livet hotande karaktär, elakartad; svårbotlig; numera nästan bl. om svulst. Een hitzig och malign feber. Spegel Dagb. 143 (1680). Elakartad syfilis eller malign syfilis. Almkvist Könssj. 150 (1924). En .. mycket malign tumör. Ahlbom Strålbeh. 116 (1939).
Ssg (med., †): MALIGNE-FEBER. elakartad febersjukdom. Martin PVetA 1763, s. 68. Om Maligne-Febers botande. SP 1792, nr 234, s. 4.
Avledn.: MALIGNITET, r. l. f. med. i fråga om sjukdom o. d.: egenskap(en) att vara elakartad l. malign. HdlCollMed. 3/1 1743. Sjukdomars malignitet. TLäk. 1834, s. 103. Kräftsjukd. 32 (1930).
Spoiler title
Spoiler content