SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MARIN mari4n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. marine)
Etymologi
[jfr dan. o. t. marine; av fr. marine, sjöväsen, sjömakt, substantiverat f. av adj. marin (se MARIN, adj.)]
I. flotta (se FLOTTA, sbst.1).
1) i sht sjömil. statsinstitution som innefattar ett rikes sjökrigsmakt (i Sv. äv. innefattande kustartilleriet); flotta (se FLOTTA, sbst.1 2). DA 1771, nr 251, s. 1. Franska Marinen. SP 1792, nr 152, s. 2. Främmande mariner skola med intresse följa förloppet af denna långa resa (dvs. den amerikanska flottexpeditionen till Stilla havet). PT 1907, nr 302 A, s. 2. Läkare vid armén och marinen. SFS 1908, nr 175, s. 1. Idrottsinstruktion för marinen (1935; boktitel). — särsk. [jfr motsv. anv. av uttr. i flottan (se FLOTTA, sbst.1 2 a)] i fråga om militär grad utan motsv. avlöning, i uttr. i marinen, motsatt vid marinen o. i marinens reserv. Kungl. Maj:t har .. utnämnt och förordnat kommendören vid flottan .. (N. N.) att vara konteramiral i marinen. PT 1918, nr 63 A, s. 2. SvD(A) 1933, nr 350, s. 7.
2) (mindre br.) en stats örlogsflotta. Spanska Marinen bestod af 238 .. Krigsskepp. SP 1809, nr 4, s. 3. Man (hade) .. tagit itu med skapandet af en modern marin. Klercker Cuba 42 (1898). SDS 1942, nr 302, s. 3. — särsk. i utvidgad anv., om handelsflotta; i ssgn HANDELS-MARIN.
3) ss. första ssgsled, i allmännare anv. av 1 o. 2: som har avseende på l. är särskilt läm pad för osv. förhållandena till sjöss, sjö-, skepps-.
II. [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] konst. marinmålning, sjöstycke. (Elias Martins) landskap och mariner. Frey 1841, s. 146. Cassel Östas. 107 (1906).
III. [ellips av MARIN-BLÅTT] marinblå färg. Barnvagn i vitt, grått eller marin. KatalNK 1917, s. 59. Sahlin SkånFärg. 141 (1928). — jfr ULTRA-MARIN.
Ssgr (i allm. till I 1; i sht i fackspr.): MARIN-ARSENAL. (i fråga om utländska förh.) örlogshamn jämte därtill hörande värkstäder, förrådsbyggnader o. d.; jfr arsenal 1. DA 1808, nr 14, s. 2 (vid Lissabon). 2NF 29: 504 (1919; vid Toulon).
-ASSISTENT. sjöofficer som tjänstgör vid civilt ämbetsvärk för att förmedla samarbetet med marinen. SvStatskal. 1918, s. 108.
-ATTACHÉ. (sjö)-officer anställd vid diplomatisk beskickning i främmande stat med uppgift att där följa den organisatoriska o. tekniska utvecklingen på det marina området. SFS 1902, Bih. nr 10, s. 16.
(I 3) -BAROMETER. (knappast br.) särskilt avsedd att användas ombord på fartyg; skeppsbarometer. Oxenstierna Vanderdecken 91 (1865). Carell o. Edelstam 16 (1916).
-BAS, r. operationsbas för örlogsfartyg. VFl. 1912, s. 126.
-BATALJON. (förr) bataljon (se d. o. 2) tillhörande skärgårdsflottan. Hofcal. 1768, s. 116. BtRStP 1859—60, IV. 1: nr 85, s. 8.
(I 3) -BLOSS. (förr) acetylengasalstrande flytboj som antändes, då den kastades i vatten. PT 1903, nr 35, s. 2. Aminoff Krigsg. 93 (1904).
-BLÅ. [jfr d. marineblaa, t. marineblau, eng. navy blue (stundom marineblue), urspr. åsyftande marinuniformens mörkblå färg] jfr -blått. Marinblå yllerips. Freja 1873, s. 64.
-BLÅTT, n. [jfr -blå] mörkblå färg stötande i violett. WoJ (1891). Sahlin SkånFärg. 152 (1928). särsk. färg. om visst slags marinblått pulver användt till färgning. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 16. Därs. 1922, s. 309.
-DIREKTÖR. direktör vid mariningenjörkåren l. (förr) vid mariningenjörstaten. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 115 (1879). SvStatskal. 1942, s. 417.
(I 3) -DUK. (vard.) visst slags flaggduk (med tvinnad varp), stormduk. Hägg Flagga 11 (1937).
-FLYG. flyg avsett att samarbeta med marinen. VFl. 1932, s. 67. jfr: Marinflygcentral. 2NF 35: 902 (1923).
-FLYGARE. jfr -flyg; motsatt: fältflygare. VFl. 1917, s. 107.
-FLYGKÅR~02, äv. ~20. VFl. 1917, s. 49.
-FLYGPLAN~02, äv. ~20. jfr -flyg. VFl. 1924, s. 111.
-FLYGVAPEN~020. jfr -flyg. VFl. 1917, s. 107.
-FÖRVALTNINGEN. centralt ämbetsvärk (inrättat 1878) som under Kungl. Maj:t i tekniskt o. ekonomiskt avseende utövar den högsta uppsikten över o. ledningen av rikets sjöförsvar. SFS 1877, nr 52, s. 2. jfr BtRiksdP 1871, IV. 1: nr 14, s. 24.
-GLACIAL, se marin, adj. ssg.
-GLAS, se marien-glas.
(III) -GRÖN. (föga br.) mörkt blågrön. Magen och de undra vingtäckarna (på blåkråkan) maringröna. Nilsson Fauna II. 1: 151 (1824). Ett .. maringrönt böljsvall. Steffen ModEngl. 359 (1893).
-INFANTERI. trupp (inom vissa stormakters marin) utbildad för att tjänstgöra som landstigningskår på stridsfartyg m. m. SDS 1894, nr 303, s. 2. jfr: Marininfanteri-bataljon. KrigVAT 1849, s. 159.
-INGENJÖR. Dalin FrSvLex. 2: 22 (1843). särsk. om befattningshavare av officers grad vid mariningenjörkåren. SFS 1905, nr 63, s. 1.
Ssgr: mariningenjörs-aspirant,
-elev,
-kadett,
-stipendiat,
-tjänst.
-INGENJÖR-KÅREN. civilmilitär kår vid marinen (bildad 1906 gm omorganisation av mariningenjörstaten). SFS 1905, nr 63, s. 1.
-INGENJÖR-STATEN. år 1867 beslutad, till 1905 bestående civil stat med uppgift att ombesörja byggnad o. underhåll av flottans fartyg o. byggnader samt övrig teknisk materiel. SFS 1867, nr 77, s. 1.
-INTENDENT. under åren 19031941: befattningshavare av officers grad vid marinintendenturkåren. SFS 1903, nr 130, s. 15.
Ssgr: marinintendents-aspirant,
-elev,
-kadett.
-INTENDENTUR-KÅREN. år 1903 inrättad civilmilitär kår vid flottan (1937 ändrad till militär kår vid marinen) med uppdrag att handha intendentur- o. förvaltningstjänsten samt kansli- o. kameralärenden. SFS 1903, nr 130, s. 13.
-KAPTEN. [jfr eng. marine captain] (i fråga om utländska förh.) kapten vid flottan. Marin-Kapten i Engelsk tjenst. JournLTh. 1810, s. 885. SvNorStatscal. 1817, s. 395 (i Norge).
(I 3) -KIKARE. visst slags kikare (terresterkikare), särskilt lämplig att användas till sjöss. Lundell (1893). 2SvKulturb. 1—2: 246 (1934).
-KOMMANDO. om högsta ledningen av en stats sjöförsvar l. för ett visst marint operationsområde o. d. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 136 (1879).
-KOMPANI. (i fråga om ä. l. utländska förh.) kompani marinsoldater. PT 1758, nr 75, s. 4. KrigVAT 1845, s. 684.
(I 3) -KRONOMETER. (knappast br.) skeppskronometer. Schweder HbUrmak. 20 (1874). UB 7: 678 (1875).
-KÅR. (förr) sammanfattande, om personalen vid sjöförsvaret i Sverge (o. Norge); äv.: truppförband vid sjöförsvaret. PH 8: 314 (1766). SthmStCal. 1768, s. 79. SvNorStatscal. 1823, s. 313.
-LIM. [jfr t. marineleim; efter eng. marine glue] (mindre br.) visst slags kitt avsett att användas vid sammanfogning av trävirke på fartyg, ”marine glue”. Pasch ÅrsbVetA 1844, s. 54. Nilsson Skeppsb. 107 (1932).
-LOTTA, f. lotta som tjänstgör vid marinen. GHT 1941, nr 215, s. 10.
-LÄKARE. anställd vid marinläkarkåren. SFS 1902, nr 117, s. 2.
-LÄKAR-KÅREN. år 1902 inrättad civilmilitär kår som omhänderhar hälso- o. sjukvården på krigsfartyg o. örlogsstationer samt vid kustartilleriet o. kustfästningarna. SFS 1902, nr 117, s. 2. jfr Hygiea 1901, 1: 176.
-LÖJTNANT~20 l. ~02. (i fråga om utländska förh.) SydsvD 1870, nr 26, s. 1. Wieselgren Samt. 63 (1871, 1880).
(I 3) -METALL. [jfr eng. marine metal] (förr) om en legering av bly o. antimon m. m., använd till framställning av plåtar för skeppsbeklädning. JournManuf. 3: 323 (1833). PT 1899, nr 233 A, s. 4.
-MINISTER. (i fråga om utländska förh.) chef för marinministerium. Snellman Gift. 1: 255 (1842). Amerikanske marinministern. DN(A) 1942, nr 297, s. 9.
-MINISTERIUM. (i fråga om utländska förh.) ministerium för sjökrigsärenden. KrigVAT 1860, s. 89 (i Ryssland).
(I 3) -MOTOR. fartygsmotor, båtmotor. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 203.
(jfr II) -MÅLARE. [jfr t. marinemaler, eng. marinepainter] konst. målare som återger motiv från hav l. kust l. sjö. LdVBl. 1842, nr 41, s. 1.
(jfr II) -MÅLNING. [jfr t. marinemalerei, eng. marinepainting] konst. abstr. o. konkret; jfr -målare o. marin, sbst. II. Dalin (1871). Upmark Lübke 773 (1872; abstr.).
-OFFICER. (i fråga om utländska förh.) sjöofficer. PT 1758, nr 19, s. 3 (i Frankrike).
-POLIS. (icke officiell) benämning på marinens krigspolis. UNT 1942, nr 242, s. 5.
-POLITIK. politik med avseende på marina förhållanden. VFl. 1905, s. 58.
-POSTFÖRSÄNDELSE~00200. adressbetecknad med marinpostnummer. GenPoststCirk. 26/10 1942, s. 277.
-POSTNUMMER~020. nummer (på postadress) som betecknar förband tillhörande marinen. —
-REGEMENTE. jfr -kompani; numera företrädesvis i sg. best. ss. benämning på en åren 18451872 (då regementet sattes på indragningsstat) i Karlskrona förlagd truppstyrka avsedd för garnisons- o. vakttjänst på örlogsstationen o. fästningsvärken samt till landstigningstrupp på fartyg. KlädkamRSthm 1676 A, s. 74. KrigVAT 1853, s. 196. VFl. 1916, s. 143.
-SOLDAT. (numera bl. i fråga om ä. l. utländska förh.) infanterist avsedd för tjänstgöring (vid landstigningskår o. d.) inom marinen (jfr -regemente). Fréville Söderh. 1: 93 (1776; om utländska förh.). SFS 1920, s. 874.
-STAB. sjömilitär stab; särsk. i sg. best., om det sv. sjöförsvarets år 1907 inrättade militära överstyrelse (tidigare kallad flottans stab). SFS 1907, nr 147, s. 12.
Ssg: marinstabs-chef. TSjöv. 1890, s. 18.
-STRIDSKRAFTER~020, pl. sjöstridskrafter. SFS 1916, s. 69.
-TRUMPET, se d. o. —
-TRUPPER, pl. [jfr t. marinetruppen, pl.] (i sht i fråga om utländska förh.) Holmberg Artill. 4: 6 (1886). IllMilRevy 1905, s. 58.
(I 3) -TUB. (föga br.) långkikare. NVexjöBl. 1859, nr 5, s. 4. TurÅ 1906, s. 257.
(I 3) -TVÅL. (knappast br.) ett slags tvål användbar till tvätt i havsvatten. AHB 55: 4 (1871). Ekbohrn (1904).
-VÄRVARE, se mariner ssg.
-VÄSEN l. -VÄSENDE. JernkA 1871, s. 35.
-ÖVERDIREKTÖR~00102. överdirektör vid (o. chef för) mariningenjörkåren l. (förr) vid mariningenjörstaten. SFS 1905, nr 63, s. 15.
-ÖVERINTENDENT~00102. överintendent vid (o. chef för) marinintendenturkåren. SFS 1903, nr 130, s. 13.
-ÖVERKOMMISSARIE~0010200. chef för civilavdelningen vid marinförvaltningen. PT 1909, nr 142 A, s. 2.
-ÖVERLÄKARE~00200. chef för marinläkarkåren. SFS 1902, nr 117, s. 10.
Avledn. (i fackspr.): MARINISK, se marinsk.
MARINISM, sbst.1, r. [jfr t. marinismus] till I 1: marinväsende. Tal(are)ns parti ville icke bevilja ett öre vare sig till militarism eller marinism. GHT 1896, nr 283, s. 2. Steffen Krig 2: 85 (1915).
MARINIÄR, se d. o.
MARINSK, adj. (-inisk 1682. -insch 1682) (†) till I 1, i uttr. (det) marinska regementet, om marinregementet i Karlskrona. VDAkt. 1682, nr 96. Vnderofficerare vnder Marinsche Regementet. Därs. nr 98.
Spoiler title
Spoiler content