SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1943  
MASK mas4k, sbst.1, äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande l. i högre stil) MATK mat4k, förr äv. MACK, sbst.3, o. MARK, sbst.6, m. l. r.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Berchelt PestOrs. B 7 a (1589), Arnell Smith Brambl. 1: 111 (1827)); förr äv. MASKER l. MATKER, m. l. r. Anm. Ordet användes äv. koll., föregånget av pluralt bestämningsord. Små mask. LGBranting 2: 92 (1840). (En) låda med hundra mask. SvD(A) 1931, nr 167, s. 8.
Ordformer
(machtk 1632. mackt 1690. mad(h)k 1528 (: madhka maten) c. 1755. madtk 1578. makk c. 1755. marck, mark 1572 (: marke maat), c. 16201866. mask 1668 osv. mat(t)k (match, matck) 15261927. matkt 1603. matsk (matzsk) 16131812. masker (matk-) 1541c. 1690. i ssgr mat- 1590 (: matstuchna, p. pf. pl.) 1734 (: Matäten). matti(c)kie- 1638 (: Mattikiefröö) 1659 (: Mattickieört). mat(c)kie- 1685 (: Matkie döda, Matckieört))
Etymologi
[fsv. maþker, matk, makk, mark, sv. dial. mask, makk, mark, motsv. ä. d. madk, isl. maðkr, nor. mark, makk, mnt. maddik; jfr äv. meng. mathek, eng. mauk (möjl. från nord. spr.); avledn. med k-suffix av stammen i got. maþa, fsax. matho, fht. mado, t. made, mask; till en germ. stam mað, gnaga o. d. (jfr MOTT); med avs. på utvecklingen av -ðk- jfr BURK, LIRKA, ÖKEN; förbindelsen sk trol. uppkommen gm ljudsubstitution av þk (jfr sv. dial. bliska, trol. av bliþka). — Jfr ILL-MÄRKE]
benämning på ryggradslösa krypande l. krälande djur l. larver (se LARV, sbst.2) l. (mindre, i sht vinglösa) insekter; ”kryp”; lägre stående djur; numera nästan bl. dels zool. om djur tillhörande klassen Vermes Lin., dels (i sht i icke fackligt spr.) om daggmasken o. liknande djur, ävensom (i sht ss. senare led i ssgr) om larver; i pl. äv. (zool.) om klassen Vermes Lin.; jfr KRYP, sbst.1, KRÄK 1, LARV, sbst.2, ORM, SKRIDFÄ, SKRÅPUK. (Lat.) Vermis (sv.) madk. VarRerV 52 (1538). Allehanda matkar, flygande eller krypande, som äre lijka såsom affskurne mitt på, såsom flugor, myror, syresor, grääszhoppor. Linc. (1640; under insecta). At .. (valfisken) föder sigh mehrendhels medh Snäcker Siöspinlar och andra Matkar som liggia på Siöbotn. RelCur. 356 (1682). Han vred sig som en Mask. SvNitet 1738, nr 19, s. 4. Ty skönjes, huru alla Färillar värpa sina ägg på sådana växter, som Maskarna, när de kommit utur skalet, kunna vända sig til föda. VetAH 1739, s. 121; jfr b β. Cook 2Resa 192 (1783; om koralldjur). Brander NatH 20 (1785). Ingen djurgrupp har haft en så växlande historia som maskarna (Vermes). 4Brehm 15: 389 (1931). — jfr BAND-, BI-, BLAD-, BLÅS-, BLÖT-, BORR-, BORST-, BOSKAPS-, DAGG-, DRUV-, DYNT-, EK-, FJÄRIL-, FLOG-, FLUG-, FLUNDRE-, FRÖ-, GRUS-, HAK-, HONUNGS-, HUS-, JOHANNES-, JORD-, KLO-, KLOCK-, KNUT-, KÄLLAR-, LAKEJ-, LED-, LOPP-, LYS-, MET-, PISK-, PLATT-, RING-, RUND-, SILKES-, SKAL-, SKEPPS-, SUG-MASK m. fl., ävensom BINMATK o. ILL-MÄRKE. — särsk.
a) om (dagg)mask använd ss. agn vid fiske; metmask; ofta koll. Leta mask. Broman Glys. 3: 578 (c. 1740). Hos oss bedrives ”stenbits” fiske i bäckar så gott som undantagslöst med mask. Hammarström Sportfiske 97 (1925). (En) låda med hundra mask. SvD(A) 1931, nr 167, s. 8.
b) [anv. utgår delvis från gamla folkliga föreställningar om att insekter o. deras larver äro skadliga väsen som kunna krypa in i kroppen l. annorledes (t. ex. gm avsöndring av giftiga sekret) kunna framkalla sjukdomar osv.; jfr äv. motsv. anv. av d. orm, t. wurm] om maskar (larver osv.) som förekomma l. anses förekomma ss. parasitdjur l. ss. skadedjur i allm.; jfr MASK-STUNGEN, -ÄTEN, samt BARN-, BINNIKE-, BOK-, BRODD-, BÖN-, FRUKT-, FRÄT-, FÄLL-, GRÄS-, GÄL-, HALLON-, HUD-, HÅR-, INÄLVS-, KLÅD-, KÖTT-, LAT-, LEVER-, LIK-, LUNG-, MJÖL-, NOS-, OST-, SKEPPS-, SPOL-, SPRING-, TAGEL-, TRÄ-MASK m. fl. — särsk.
α) (numera i sht i folkligt spr.) om maskar (larver osv.) som (anses) förekomma (o. alstra sjukdomar) hos människor l. djur; särsk. (o. numera vanl.) om inälvsmaskar; äv. koll.; äv., i sht i uttr. ha mask (i magen) samt i ssgrna FINGER-, LIK-MASK o. FRANSOSE-MATKAR, övergående i bet.: sjukdom förorsakad av maskar. Apg. 12: 23 (NT 1526). (När) Tandewercken är vthaff matk. BOlavi 30 b (1578). Någhre Barn .. få stundom Matker j Lijffuet aff öffuerflödigh Miölk (m. m.). Berchelt PestOrs. C 8 b (1589). Nordstjernan 1846, s. 128. Västerb. 1935, s. 129.
β) (utom ss. senare led i ssgr numera bl. i icke fackligt spr.) om insektslarver som förekomma i vissa ämnen o. förtära (gnaga sönder) det material i vilket de leva; äv. koll. Cossus (är en) matk som wexer j trädh och äter thet. VarRerV 53 (1538). Träät huggs intet aff, fast matken kommer i Äpplet. Grubb 820 (1665). Osbeck Resa 84 (1751, 1757; i bröd). Det är bekant, att flere slags Maskar eller rättare InsectLarver skada Säden under dess växande. Fischerström i Alm(Ld) 1793, s. 39. Det kräller av maskar i osten. Östergren (1932).
γ) (i sht i högre stil l. i religiöst spr.) i bildl. anv. av α, β, i sht i fråga om gnagande bekymmer, dåligt samvete o. d. (Den rike mannen) kende j sitt samwett .. then gnagande matken. PErici Musæus 2: 146 b (1582). Att synden hopplöst minnas: / O matk, som ro ej ger! Ps. 1819, 165: 3. Länge kämpade Rom emot den mask (dvs. lyxen), som långsamt förtärde dess kraft. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 68 (1856). Gripenberg Masters SpoonRiv. 140 (1927). jfr: Synden (blir) quarr j wår hierta, ther hon sigh altijd likauist såsom en madk rörer, om sigh gnager. LPetri 2Post. 94 b (1555). jfr HJÄRTE-, SAMVETS-MASK.
c) med särskild tanke på maskarna ss. lågt stående djur (som icke äro av ngt värde l. som äro försvarslösa o. därför icke böra skadas o. d.); i sht i uttr. icke göra (ens) en mask för när, äv. (i sht förr) emot. At the tilbådho oskäligha madtkar och föractelig diwr. SalWijsh. 11: 15 (öv. 1536; Apokr. 1921: kräldjur). Han föder alt, ifrån the högsta Kungar / Til ringsta matk. Runius (SVS) 1: 90 (c. 1710). Godt hjerta hade han visst, ty han ville icke göra en mask emot. Knorring Cous. 2: 19 (1834). Hagberg VärldB 99 (1927).
d) oeg., om ngt som liknar en (dagg)mask. — jfr KLUMP-MASK. — särsk.
α) [efter nylat. vermis] (mindre br.) anat. om lillhjärnans mittparti (som liknar en hoprullad mask), ”vermis”. Thorell Zool. 1: 147 (1860). Svenson Sinnessj. 21 (1907).
β) om maskliknande fisk; i ssgn BLIND-MASK.
γ) om en utväxt på hundars tunga; i ssgn HUND-MASK.
δ) om långsträckt (ormliknande) sammangyttring av små mygglarver; i ssgn HÄR-MASK.
e) (i sht i bibeln o. i av denna påvärkat spr.) bildl. (jfr b γ), om människa för att framhålla henne ss. en obetydlig l. usel l. eländig varelse (som är bunden vid jordelivet); ”jordekryp”. Iach är en madk och icke menniskia, menniskiors begabbelse och folks föractilse. Psalt. 22: 7 (öv. 1536). Iagh älend matk och wandringzman .., / Söker mitt rätta fädernesland. Ps. 1682, s. 269; jfr Ps. 1819, 47: 9. Ach! är så dyrbar sällhet ägnad / En ringa matk, en jordens träl? Nordenflycht (SVS) 3: 19 (1756). Just därför att jag bekänner mig vara en usel mask, syndfull över allt mått. Ossiannilsson Browning Pipp. 88 (1907). — jfr JORD-, KRYP-MASK.
Ssgr: A: MASK-ARTAD, p. adj. (T.) Wurmartig .. (sv.) maskartad. Wikforss 2: 1023 (1804).
-ARTIG. (†) maskartad. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 39.
(b α) -BARK. farm. bark från vissa exotiska träd som användes mot vissa masksjukdomar. VetAH 1792, s. 144.
-BATRACKIE. (†) zool. individ hörande till maskgroddjuren. Thorell Zool. 2: 233 (1861).
(jfr d) -BIHANG~02, äv. ~20. anat. om det maskformiga bihanget (se bihang 1 a slutet). Thorell Zool. 1: 60 (1860).
-BO, n. (mask- 1749 osv. maske- 16431785) (numera bl. i icke fackligt spr.) om insektslarvers bon (vanl. med tanke på att dylika larvbon uppfattats ss. sjukliga missbildningar, knölar o. d. hos människor l. djur l. träd), ävensom om ansamling av insektsägg o. d.; äv. oeg.; förr äv. om kalkhölje (korallstock o. d.) hos djur lägre än leddjuren. Månsson Trääg. 5 (1643; i träd). Aken Reseap. 31 (1746; om ansamling av inälvsmaskar). VetAH 1797, s. 50 (om kalkhölje). Lungväfnaden (hos vissa lungsjuka nötkreatur är) blek, ställvis förtätad med späckartade ställen och knölar (maskbon). Lundberg HusdjSj. 299 (1868). Langlet Husm. 728 (1884).
(a) -BURK. för förvaring av metmask. Hammarström Sportfiske 204 (1925).
(a) -DOSA. jfr -burk. FinEtnogrAtl. 21 (1905).
(b α) -DRIVANDE, p. adj. farm. om medikament o. d.: som driver ut inälvsmaskar. VetAH 1788, s. 306.
(b α) -DÖD, r. l. m. (i vissa trakter) bot. = -döda. Lyttkens Ogräs 56 (1885; om Sisymbrium sophia Lin.).
(b α) -DÖDA, r. l. f. (mask- 17291867. maske- 16591764) (numera bl. i vissa trakter) bot. växt varav maskdrivande drog erhålles. Franckenius Spec. C 3 b (1659; om Lycopodium selago Lin.). Rudbeck HortBot. 108 (1685; om Tanacetum vulgare Lin.). Nyman VäxtNatH 1: 308 (1867; om Sisymbrium sophia Lin.).
(b α) -ELIXIR. (förr) farm. mixtur använd till bot för ”mask i magen”. Darelli Sockenapot. 255 (1760). PH 11: 282 (1777).
(b α) -FEBER. (mask- 17461932. maske- 1756) feber förorsakad (enl. ä. medicinsk uppfattning) av inälvsmaskar. Aken Reseap. 21 (1746). Sundén (1887).
(a) -FISKE. fisk. med metmask använd ss. bete. Balck Idr. 2: 315 (1887).
-FLOR. (mask- 17901828. maske- 1762) (†) tunn vävnad som insektslarver spinna om sig. VetAH 1762, s. 26. Heinrich (1814, 1828).
-FORMIG. vars form påminner om en (dagg)masks; lång, rund o. smal; förr äv. om (tarmarnas) rörelse: peristaltisk. Maskformiga bihanget (anat.), om blindtarmens bihang. VetAH 1809, s. 39. Lovén Huxley 124 (1871). Engström Glasög. 192 (1911).
(b β) -FRAT. (mask- 1824 osv. maske- 1769)
1) (†) om insektslarver som gm sitt gnagande vålla skada; jfr frat 2. VetAH 1769, s. 270 (om tallstekelns larv).
2) om hål l. fläck o. dyl. l. om smulor l. avfall härrörande från insektslarvers gnagande i ngt ämne; äv. (föga br.) bildl., ss. nedsättande beteckning för ngt; jfr frat 1, 4. Törneros Brev 1: 35 (1824; uppl. 1925; bildl.). SvTyHlex. (1851). Snart visade sig maskfrat i den fagra blomman. Ljunggren Bellm. 85 (1867; i bild).
(b) -FRI. särsk.: som icke angripits av mask; i sht om växt l. växtdel; äv. bildl.: oanfrätt. Maskfria äpplen, svampar. Möller (1790). Runeberg 1: 146 (1836; bildl.).
(b) -FRÄTA, v. [till -frätt] (mera tillf.) sönderfräta (eg. gm maskars gnagande); anträffat bl. i oeg. anv. Lumpen flärd ej maskfrätt .. (fädrens) sinnen. Nybom SDikt. 2: 229 (1839, 1880).
(b) -FRÄTNING. (föga br.) sönderfrätning gm maskars gnagande. JernkA 1821, s. 165 (i fråga om träd).
(b) -FRÄTT l. -FRÄTEN, p. adj. (mask- 1722 osv. maske- 1672) maskstungen; ofta mer l. mindre bildl. En Maske-frätin Roosz. Lucidor (SVS) 192 (1672; i bild). (Skönheten) oftast är / Det glesa skalet kring en maskfrätt kärna. Nybom SDikt. 1: 54 (1838, 1880). Maskfrätta ärter. SFS 1891, Bih. nr 50, s. 11.
(b α) -FRÖ, n. (mask- 1698 osv. maska- 1642. maske- 15891797)
1) farm. om vissa växtdelar använda ss. maskdrivande medel; numera särsk. om de outvecklade blomkorgarna av arter tillhörande släktet Artemisia Lin. Berchelt PestOrs. D 1 a (1589). SvFarm. 120 (1901).
2) (†) bot. växt varav maskfrö (i bet. 1) erhålles. Nordenflycht RönLandh. 493 (1759; om Chenopodium album Lin.). Scheutz NatH 244 (1843; om Artemisia contra Lin.).
Ssgr (till -frö 1; i allm. farm.): maskfrö-essens. (förr) Wallerius Hydrol. 101 (1748).
-extrakt. (i sht förr) Berlin Farm. 2: 361 (1851). Gentz Lindgren 102 (1929; om ä. förh.).
-gräs. (†) bot. = mask-frö 2. Franckenius Spec. E 2 b (1638). Heinrich (1828).
-olja, r. l. f. om den flyktiga, välluktande oljan i maskfrö. Euler Växtk. 1: 143 (1907).
(b) -FULL. (mask- 17901852. maske- 1640 c. 1755) (numera bl. tillf.) full med skadegörande maskar o. larver; äv. mer l. mindre bildl. Linc. (1640). Att han planterade sitt kunskapsträd, icke i ärelystnadens och fåfängans maskfulla jordmon, utan (osv.). ASScF 3: Minnestal 2: 5 (1849, 1852).
(b α) -FÖRDRIVANDE, p. adj. farm. = -drivande. Tholander Ordl. (c. 1875).
-GRODDJUR~02, äv. ~20. zool. groddjur tillhörande ordningen Gymnophiona Wagler (som omfattar masklika groddjur med helt tillbakabildade extremiteter); särsk. i pl., om ordningen Gymnophiona. Rebau NatH 1: 536 (1879).
-GÅNG; pl. -ar. gång gjord av mask (i jord o. d.) l. av larv (i trä o. d.). Landsm. VII. 2: 11 (c. 1820). En mognad frukt, full af maskgångar. Hansson Kås. 32 (1897).
(b α) -HONUNG. (†) farm. maskmos (tillsatt med honung). Darelli Sockenapot. 74 (1760).
(b β) -HUGGEN, p. adj. (†) maskstungen. SkrGbgJub. 6: 222 (1590).
-HUS. (mask- 17451852. maska- 1621. maske- 16031785) (†) = -bo. Balck Es. 109 (1603; om en snigels hus). ÖoL (1852).
(b β) -HYDA. (†) förhyda (ett fartygs botten o. d.) till skydd mot skeppsmask. Serenius (1734; under sheath). Röding SD 60 (1798).
-HÅL, n. jfr -gång. Ekeblad Bref 1: 409 (1655; i trä).
(b α) -KAKA. (mask- 1772 osv. maske- 1749) farm. maskdrivande kaka (se kaka, sbst. 5 a); förr äv. om utvärtes medel. Lind (1749; under wurm-küchlein). VetAH 1772, s. 86 (ss. utvärtes medel).
(b α) -KLÅDA. med. o. veter. klåda förorsakad av inälvsmaskar. Källström Jagt 95 (1850; hos hundar). Dalin (1853).
(b α) -KOLIK. förorsakad av inälvsmaskar; numera i sht veter. hos husdjur. Holmberg 1: 387 (1795). Bohm Husdj. 46 (1902).
-KRÄK. (†) urspr. (i Linnés system) zool. om djur av lägre ordning än leddjuren; vanl. allmännare: kräk, kryp; äv. (zool.) i uttr. odöljda maskkräk, om infusorier. VetAH 1786, s. 270. Därs. 1795, s. 144 (: odölgde). Därs. 1810, s. 179 (om dynt). Nilsson Fauna II. 2. 2: 82 (1834).
Ssgr (i fråga om ä. zoologisk uppfattning): maskkräk-art. VetAH 1792, s. 16.
-klass. jfr klass 6 g. VetAH 1792, s. 16.
-släkte. VetAH 1798, s. 107.
(b α) -KULA, r. l. f. (mask- 1727. maske- 1741) (†) böld o. d. (som ansetts vara) förorsakad av larver. Serenius EngÅkerm. 295 (1727). Celsius HushAlm. 1741, s. 32 (hos får). Jfr B.
(b α) -KUR; pl. -er. särsk. mot inälvsmaskar; jfr kur, sbst.3 1. Alm(Gbg) 1755, s. 30.
-LAV. [med syftning på bålens masklika förgrening] bot. laven Lichen vermicularis Swartz (Thamnolia vermicularis (Swartz) Ach.). Liljeblad Fl. 435 (1798).
-LEJON. entomol. (larv av) insekten Vermileo vermileo Lin., vars larver leva av andra insekter o. insektslarver. VetAH 1752, s. 180. UVTF 34: 19 (1886).
-LIK, adj. (mask- 1772 osv. maske- 1736) jfr -formig; äv. i uttr. masklik rörelse, förr äv. om peristaltisk rörelse. (Det) masklika bihanget, se bihang 1 a slutet. Tarmarnas maskelika rörelse. Rosenstein Comp. 88 (1736). VerdS 116: 21 (1903).
-LIKNANDE, p. adj. jfr -formig.
(b β) -LIM. (numera mindre br.) trädg. för bestrykande av pappersgördlar som fästas kring stammen av (frukt)träd till skydd mot skadeinsekters larver, frostfjärilslim. Langlet Husm. 772 (1892). Östergren (1932).
-MAT. (mask- 17901921. maska- 15281620. maske- 15721878) mat åt maskar; särsk. (i religiöst spr., numera föga br.) bildl., om människan (med tanke på att hon ss. jordat lik förtäres av maskar). OPetri 1Post. 16 a (1528; bildl.). Höghet, magt och rikedom, som den usle maske-maten, människan högmodas öfver. Nohrborg 176 (c. 1765). Rudin 1Evigh. 1: 286 (1871, 1878).
(b α) -MEDEL. farm. maskdrivande medel. Darelli Sockenapot. 128 (1760).
(b β) -MJÖL. (mask- 1626 osv. maska- c. 1600. maske- 15781796)
1) (i sht i fackspr.) mjölliknande träavfall som söndergnagts av i trä levande larver, ”trämjöl” (förr använt ss. l. i läkemedel); äv. i utvidgad anv., om likartat material av annat slag. BOlavi 116 b (1578). Maskemjöl brukas .. för hudlöshet. Osbeck Lah. 273 (1796). Thomson Insect. 200 (1862; i äpple). Hector Saml. 23 (1918).
2) [utvidgad anv. av 1] (mindre br.) bot. o. farm. det ss. nikt använda spormjölet av vissa lummerarter, i sht mattlummer. Sahlstedt (1773). Fries Ordb. (c. 1870). Östergren (1932).
(d) -MJÖLK. (†) visst slags soppa på mjölk m. m., tillsatt med degstycken skurna i smala (maskliknande) remsor. Broman Glys. 3: 200 (c. 1730). Egerin Kokb. 123 (1733).
(b α) -MOS. farm. visst slags maskdrivande medel (vanl. tillsatt med honung). Darelli Sockenapot. 74 (1760).
-NÄSTE. (mask- 1751. maska- 1652) (†) = -bo. Figrelius Kylander B 3 a (1652). Linné Sk. 72 (1751).
(b α) -OLJA, r. l. f. farm. olja använd ss. maskdrivande medel; särsk. om dylik olja erhållen gm destillation av frukterna av (i Amerika inhemska) arter av Chenopodium. TLäk. 1835, s. 397. SvUppslB 6: 1 (1931).
-ORM. zool. huvudsakligen i tropikerna förekommande små, maskliknande ormar; särsk. om dylika ormar tillhörande familjen Typhlopidæ (äv. kallade blindormar). Thorell Zool. 2: 228 (1861). FoFl. 1918, s. 68.
(b α) -PILLER. (†) farm. jfr -medel. Aken Reseap. 31 (1746). Dalin (1853).
(b α) -PLÅGA, r. l. f. (mask- 17711876. maske- 16591757)
1) (numera bl. tillf.) plåga (sjukdom) förorsakad av inälvsmaskar; i sht i pl. VetAH 1771, s. 265. Fischerström 1: 316 (1779). Cavallin (1876).
2) (†) drog av korallalgen, använd ss. maskdrivande medel; jfr -döda. Franckenius Spec. B 2 b (1659). Serenius Iiii 3 b (1757).
(b α) -PULVER. (mask- 1698 osv. maske- 1672. masks- 1773) farm. jfr -medel. Utterman Ertmann D 1 a (1672).
(b α) -RETNING. retning förorsakad av inälvsmaskar. TLäk. 1835, s. 141.
(a) -REV, r. l. f. fisk. metrev agnad med mask. Uppl. 2: 154 (1903).
-ROS. [sannol. med syftning på den mängd insekter o. kryp (”maskar”) som bruka förekomma i blommorna; jfr bus-ros, ävensom sv. dial. (Norrl.) kusblomma, maskros, till kuse, insekt, kryp (se kuse 6)] bot. växten Taraxacum officinale (Web.) Marss. SvBot. nr 4 (1802).
Ssgr: maskros-extrakt. (föga br.) farm. berett av färsk maskrosrot. Berlin Farm. 2: 377 (1851). Lindgren Läkem. (1902).
-rot. rot av maskros (o. närstående arter); äv. (särsk. farm.) om torkad dylik rot. Landsm. VII. 2: 22 (c. 1820). Simmons Jönsson 646 (1935).
-släkte(t). bot. växtsläktet Taraxacum Lin. ArkBot. II. 1: 11 (1904).
-RUM, sbst.1 (sbst.2 se sp. 399). (i fackspr., i sht anat.) om rum l. kanaler o. d. som genomsätta en vävnad liksom maskgångar. 2NF 30: 758 (1920).
-RÄGN. naturfenomen varvid maskar (larver osv.) falla ned på marken ur luften l. antagas ha gjort det; jfr grod-rägn, snömask. NF (1886). Berlin Maskregnsprobl. 3 (1925).
-RÖR. zool. av lera, kalk o. d. bestående rör framställda av marina borstmaskar såsom ett skydd (antingen fästa vid ett underlag l. lösa o. kringsläpade av maskarna); äv. om förstenade dylika rör. Oldendorp 1: 138 (1786). Maskrör af fiskfjäll. GeolFF 1917, s. 236.
(b α) -SJUKA. med. o. veter. jfr -sjukdom. Weste (1807). SvD(A) 1933, nr 269, s. 8.
(b α) -SJUKDOM~02, äv. ~20. med. o. veter. sjukdom förorsakad av (inälvs)-maskar l. (i sht i fråga om husdjur) av larver. TLäk. 1833, s. 269. Masksjukdom i Hjernan. Lundberg HusdjSj. 603 (1868).
(b β) -SKADA, r. l. f. förorsakad av maskar. Frukt, kasserad på grund av maskskada. Östergren (1932).
(b β) -SKADAD, förr äv. -SKADD, p. adj. vanl. om virke, frukt o. d. Gadd Landtsk. 3: 491 (1777; om utsäde). Maskskadad skog. Ström Skogsh. 135 (1830).
-SKAL. (mask- c. 16351859. maska- 16401681. maske- c. 1600c. 1755) (†) om skal l. förstening av skaldjur, ss. snäckor, musslor, sköldpaddor o. d. OMartini Läk. 25 (c. 1600). (Sv.) Marckskaal. (t.) Schneckenhausz. Schroderus Dict. 94 (c. 1635). Matkeskaal, ther perlor vthi wexer. Linc. (1640; under pinna). Bromell Berg. 45 (1730; efter trilobiter). Lindström Lyell 70 (1859).
-SKÄRARE. [efter t. wurmschneider] (†) person som yrkesmässigt skar bort en sena under tungan hos hundar, vilken förmodades vara en mask som förorsakade rabies; jfr -stickare. BoupptSthm 1686, s. 687 a, Bil. (bet. oviss). Lind (1749; under wurm-schneider).
-SLAG, sbst.1 (maske-) (mera tillf.) slag l. art av mask. Lucidor (SVS) 372 (1674).
(b α) -SLAG, sbst.2 om svimning, medvetslöshet o. d. som enl. ä. medicinsk uppfattning antogs bero på inälvsmaskar. Tholander Ordl. (c. 1875).
-SLÄKTE. zool. Cook 2Resa 26 (1783).
(b β) -SMUGEN, p. adj. (†) maskstungen. IndSvec. (1641). Hamb. (1700).
-SNÄCKA. zool. till familjen Vermetidæ hörande snäcka (vars skal är långsmalt liksom en mask); äv. i uttr. vanliga masksnäckan, om snäckan Vermetus lumbricalis Gm.; i pl. äv. om familjen Vermetidæ. Thorell Zool. 2: 304 (1865). Vanliga masksnäckan. 1Brehm III. 2: 282 (1876).
(b α) -SOCKER. farm. maskfrö (se d. o. 1) som överdragits med socker. Lindgren Läkem. (1891, 1902).
(b α) -SOT, r. l. f. (numera knappast br.) = -sjukdom. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 198 (1839). 2NF (1912).
-STEN. (†) om försteningar av koraller, maskrör o. d. Wallerius Min. 384 (1747). Fischerström 1: 247 (1779).
-STICKARE. (†) = -skärare. Weise 1: 288 (1769; uppl. 1697: Wurmskiärare; t. orig.: Wurmschneider).
(b β) -STICKIG. (†) maskstungen. Schultze Ordb. 5023 (c. 1755).
-STING, se -styng.
(b β) -STINGA. [bildat till -stungen] (föga br.)
1) i pass.: skadas l. fördärvas av mask, bli maskstungen. VetAH 1793, s. 192. Chinarot maskstinges lätt. Forshæll OrgPharm. 366 (1836). Norlind Hell 1: 241 (1912).
2) (i vitter stil) mer l. mindre bildl.: skada, fördärva. PoetK 1816, s. XLI. Medan orättvisan, .. agget, lasterna tära samfundsträdets rot och maskstinga dess frukter. Wallin Vitt. 2: 355 (1830).
(b β) -STUCKEN, p. adj. (mask- 15901788. maske- 1732) (i vissa trakter) maskstungen. PPGothus Und. Hh 2 b (1590). Kolmodin QvSp. 1: 399 (1732; bildl.). Widegren (1788).
(b β) -STUNGEN, p. adj. (mask- 1642 osv. maska- 1582) fördärvad l. skadad av insektslarver; full med maskhål; förr äv. om textilier o. d.: maläten; äv. oeg., om tand: angripen av tandröta; äv. bildl. Matkastungen frucht. PErici Musæus 1: 172 b (1582). Nordforss (1805; om tyg). Jag är en helt vanlig menniska, endast något mer anfrätt och maskstungen än vanligt. Fröding Brev 49 (1886). Hylin Munn. 2: 156 (1933; om tänder).
(b β) -STYNG l. -STYGN, äv. -STING. (mask- 17341907. maske- 1690) (numera mindre br.) skada (hål o. d.) som uppkommit gm larver; äv. övergående i bet.: skadegörelse gm larver. Rålamb 14: 43 (1690). Mask-styng på frukt. Serenius (1734; under vermiculation). Gammalt .. trä är utsatt för masksting. Eneberg Karmarsch 1: 35 (1858). SFS 1907, Bih. nr 73, s. 1. —
-STÅND. (mask- 1807. maske- 1786) [jfr t. raupenstand] (†) larvstadium. Emedan .. (vissa insekters) ungar i sitt matkestånd nära sig af Bomullsträdens blad. Oldendorp 1: 113 (1786). Möller (1807).
-SÄCK, se C.
(a) -TAFS. fisk. tafs agnad med mask. Balck Idr. 2: 315 (1887).
(b β) -ULL. [med syftning på sporgömmets hårludd, som liknar vissa larvers höljen] bot. (individ av) slemsvampsläktet Arcyria Hill. Liljeblad Fl. 676 (1816).
-VÄV. (mask- 17651773. maske- 1741c. 1750) (†) om väv spunnen av vissa insekter l. larver; äv. om silke (förfärdigat av silkesmaskens kokong). VetAP 1: 338 (1741). Fotfoderal af matskeväf (silkesstrumpor). Linné Diet. 1: 88 (c. 1750). Gullander SvarVetA 89 (1773).
-YNGEL. (föga br.) = mask, sbst.1; äv. bildl.: avskum (se d. o. 2). Tholander Ordl. (c. 1875). Auerbach (1911; bildl.).
-ÄGG, n. (mask- 1743 osv. maske- 17491785) ägg av mask (hörande till klassen Vermes) l. (i sht förr) av insekt. VetAH 1743, s. 32. Därs. 1764, s. 125 (om insektsägg). Svartz MatsmältnSj. 159 (1932; av spolmask).
(b β) -ÄTEN, p. adj. maskstungen; äv. oeg. Matkäten frucht. LPetri 2Post. 192 b (1555). Sylvius Mornay 235 (1674; om tänder). Swahn Windelcr. 127 (1916; om golvtiljor). särsk. (†) bärgv. bildl., om bärgart: porös. Bromell Berg. 83 (1730). Rinman 2: 357 (1789).
(b β) -ÄTNING. förstörelse gm larver. Linc. (1640; under vermiculatio). MosskT 1892, s. 257.
-ÖDLA. zool. maskliknande ödla, i sht av släktet Amphisbæna Lin. Thorell Zool. 2: 227 (1861).
(b) -ÖRT. (mask- 16831786. maske- 16591685) bot. namn på olika örter varav blommorna l. andra delar användas att fördriva insekter l. larver l. inälvsmaskar; numera bl. i ssgn maskört-olja. Franckenius Spec. A 2 a (1659; om malört). Tillandz E 1 b (1683; om renfana). Oldendorp 1: 173 (1786; om Spigelia anthelmia Lin.).
Ssg: maskört-olja, r. l. f. (föga br.) farm. maskfröolja. 2NF (1912).
B (†): MASKA-BET. bildl.: ”maskmat”; jfr bet, sbst.4 a. Svenonius GGutheim G 3 b (1683; i rim).
-FRÖ, -HUS, se A.
-KULA, r. l. f. (†) håla i jorden där maskar hålla till. At wåra Griffter skulle vtaff Matkakwlor, blifwa helgadhe til liwflighe Hwijlokamrar. L. Paulinus Gothus ThesCat. 193 (b) (1631). Jfr A.
-MAT, -MJÖL, -NÄSTE, -SKAL, -STUNGEN, se A.
-SÄCK, se C.
C (†): MASKE-BO, se A.
(b α) -DRIVA, r. l. f. bot. maskdöda; om Tanacetum vulgare Lin. Franckenius Spec. D 4 a (1659). Lindestolpe FlWiksb. 37 (1716).
-DRÄKT. om den skapnad en larv har. Efter åtta dagar .. såg jag en (av insekterna) hafva afklädt sig sin matkedrägt, ock var nu i stället uti et brunt skal. VetAH 1742, s. 44.
-DÖDA, -FEBER, -FLOR, -FRAT, -FRÄTT, -FRÖ, -FULL, se A.
(b) -GRÄS. jfr mask-ört. Franckenius Spec. A 4 a (1638; om Tanacetum vulgare Lin.). Serenius Iiii 4 a (1757; om Sisymbrium sophia Lin.).
-HUS, -KAKA, -KULA, se A.
-LEVOR, pl. eg. sannol. om vad som återstår av ngt som varit utsatt för förstörelse av ”maskar”; anträffat bl. bildl., om person: avskum; jfr leva, sbst.1 2. The .. kalla .. (jesuiterna) skalkar, .. ohyror, matckelewor. Ernhoffer Ench. 46 b (1591).
-LIK, -MAT, -MJÖL, -PLÅGA, -PULVER, -SKAL, se A.
-SKAPNAD. larvstadium. De Insecter, som i sin Maske-skapnad böra lefva i vattnet. De Geer PVetA 1754, s. 22.
-SKINN. zool. larvhud. VetAH 1752, s. 262.
-SLAG, se A.
-SPYNING. sannol. om spyflugors ägg. I Gårköken .., dheer som muggesting, fluger och markespijninger allestädes wistes. HOlufsson (c. 1640) i 2Saml. 11: 42. —
-STING, se mask-styng.
-STUCKEN, -STÅND, se A.
-SÄCK. (mask- c. 1755. maska- 1595. maske- 1617 c. 1755) [efter t. madensack] (i religiöst spr.) bildl., om människan l. hennes kropp; jfr mask-mat. PJGothus Cat. I 5 a (1595). Min kropp, then vsle matkesäcken. Schroderus Kegel 449 (1617). Lucidor (SVS) 279 (1672). At en menniskia, en maskeseck är stolt emot Herran Gud. Swedberg Cat. 404 (1709). Schultze Ordb. 3894 (c. 1755).
-VÄV, se A.
-VÄVNAD. = mask-väv. Linné Bref I. 2: 120 (1748).
-ÄGG, -ÖRT, se A.
D (†): MASKS-PULVER, se A.
Avledn.: MASKA, v.1, -ning. fisk. till a: förse (metkrok, långrev) med mask, sätta mask på (metkrok, långrev); äv. abs. Med fisket gick det så till, att hustrun ”maskade” åt honom. Lindberg BarndM 28 (1915). Att .. maska långreven. TurÅ 1918, s. 207.
Särsk. förb.: maska på. = maska, v.1 Wetterhoff Skog 1: 84 (1883). (Vi) började .. maska på långrefvarne. TurÅ 1898, s. 69. De maskade på och slängde ut. Lindqvist Herr. 80 (1917).
MASKIG, adj.1 (adj.2 se maska, sbst. avledn.). (-ig 17491932. -ot(t) c. 16351755) (föga br.) till b β: maskäten; äv.: full med maskar (larver osv.). Schroderus Dict. 179 (c. 1635). Dens. Comenius 528 (1639; om timmer). Lind (1749; under milbicht). Maskiga tänder. Östergren (1932).
Spoiler title