SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1943  
MATEMATIK mat1emati4k, r. l. f.; best. -en; pl. (i konkret anv.) -er.
Ordformer
(förr äv. -tique)
Etymologi
[jfr t. mathematik, eng. mathematic(s), fr. les mathématiques, pl.; kanske närmast av lat. mathematica (underförstått ars l. disciplina), ytterst av gr. μαϑηματική (underförstått τέχνη, konst, l. ϑεωρία, undersökning), f. sg. av gr. μαϑηματικός, adj., hörande till vetenskaper, i sht matematik, till μάϑημα (gen. μαϑήματος), vetenskap, till μανϑάνω, lära sig, studera (jfr MATHESIS, se anm. 1:o nedan). — Jfr MATEMATIKER, MATEMATISK]
vetenskapen om tal-, rums- o. tidsstorheter, deras kvantitativa egenskaper o. förhållanden till varandra; äv. konkret, om skriftlig framställning av l. lärobok i matematik. Professor, lärare i matematik. Undervisa i matematik, förr äv. lära matematiken. Han är svag i matematik. Tillämpad matematik (i fackspr.), inom astronomi, fysik, statistik, försäkringsvetenskap m. m. tillämpad matematik, till skillnad från abstrakt matematik (ren matematik). Riddermarck Alm. 1698, s. 28. Claëson 2: 367 (c. 1859). Pojken har bra betyg, AB i modersmål, tyska och matematik. Swensson Willén 15 (1937). — jfr FÖRSÄKRINGS-, HANDELS-, SKOGS-, SKOL-MATEMATIK m. fl. — särsk.
a) i uttr. högre matematik, motsatt: elementär matematik; förr ss. beteckning för: astronomi. OoB 1931, s. 244.
b) (ngt vard.) oeg., i uttr. det är (ren) matematik o. d., det är klart l. lätt att räkna ut. Castrén Res. 2: 91 (1845). Öberg Son. 171 (1905).
Anm. 1:o I bet. ’matematik' brukades förr ofta ordet mathesis (med lat.-gr. böjning) [av lat. mathēsis, vetenskap, matematik, av gr. μάϑησις, inhämtande av lärdom, till μανϑάνω, lära sig, studera (jfr etym. avd. ovan)]. I titlar o. d. brukades den lat.-gr. gen.-formen matheseos, t. ex. matheseos lektor l. professor. Rosenfeldt Nav. 88 (1693: uti Mathesin). Polhem Bet. 1: 35 (1721). Geijer I. 4: 79 (1822: Matheseos professorn). — I ä. tid förekom äv. den härav bildade försvenskade formen (i sg. best.) matesen. Wallenberg (SVS) 1: 168 (1771). Erfaren i musiken och matesen. Hagberg Shaksp. 7: 154 (1849). 2:o Ss. beteckning för matematik ss. läroämne förekommer i vard. skolspråk den förkortade formen matte, r.; best. -en. Han fick godkänt i matte. Matten var svår i dag. Landsm. 1924, s. 52.
Ssgr: A: MATEMATIK-BEGÅVNING. naturlig fallenhet l. speciella anlag för matematik; äv. i utvidgad anv., om person; jfr begåvning 2. Han har l. är en utpräglad matematikbegåvning. Hofsten Ärftl. 2: 313 (1931).
-HUVUD. jfr -begåvning samt huvud 2 a δ. Han har l. är ett gott matematikhuvud. Verd. 1886, s. 287.
-KURS. pedag. jfr kurs 8. Realskolans, gymnasiets matematikkurs. SFS 1906, nr 10, s. 26.
-LEKTION.
-LEKTOR.
-LÄRARE.
-PROFESSOR.
-PROFESSUR.
-TIMME. jfr -lektion.
-UNDERVISNING~0020.
B (†): MATEMATIKS-TAVLA. pedag. om ”svart tavla” (väggtavla) avsedd att användas vid undervisning i matematik (o. för ändamålet särskilt indelad i rutor). VGR 1834, Verif. s. 128.
Spoiler title
Spoiler content