SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MATA ma3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.), -ERSKA.
Etymologi
[fsv. mata; avledn. av MAT, sbst.2]
1) ge (ngn) mat, förse (ngn) med föda.
a) tillföra (ngn) föda, särsk. gm att (bit för bit l. i småportioner) föra maten till munnen på honom; sticka l. stoppa maten i munnen på (ngn); särsk. med avs. på barn l. sjuka. Mata ett barn med sked, med flaska. SthmTb. 29/5 1587. Oluffs barn .. en krympling. 24 år gammalt. kan inthet sielfft än äta uthan moste matas. Rudbeckius Dagb. 255 (1624). Teinah lät mata sig, efter landets besynnerliga plägsed. Landell Bligh 92 (1795). Även vid fullständig avhållsamhet från föda griper man .. icke genast till matning med slang (av den sinnessjuke). Svenson Sinnessj. 134 (1907). — jfr SOND-, TVÅNGS-MATA.
b) (numera knappast br.) allmännare: skänka (ngn) mat, föda (se FÖDA, v. I 1); skaffa mat till (ngn), hålla ngn med mat l. kost; undfägna. PErici Musæus 2: 84 b (1582). Matadhe jagh brädhbönderna och gaff them — 36 måltijdher. BtÅboH I. 1: 60 (c. 1600). Kostnaden att mata och löna folck till de fattigas vårdande. Crælius TunaL 232 (1774). Mor Lisa .. matade oss med verklig mocka, färska bullar och gorån. HLilljebjörn Hågk. 2: 40 (1867). Topelius Läsn. 7: 183 (1891).
c) (†) refl.: intaga föda, äta. VDAkt. 1676, nr 159. Det är sällsamt, at en människa .. i 8. dagar hafver plågats (av hicka), med knapt så mycket uppehåll at kunna mata sig. Bäck ÅmVetA 1749, s. 14.
d) med avs. på djur: ge mat åt (jfr MAT, sbst.2 1 m); fodra; äv. om djur: ge mat åt (ungarna). Mata hönsen, grisarna. En Husbondhe hade en Hundh, then han altidh siälffuer matade medh sijn egen hand. Balck Es. 185 (1603). Fasaner .. plega vthi hönssehws inslutne blifwa matadhe. Schroderus Comenius 150 (1639). Mata ungarna. FoFl. 1934, s. 164 (om fåglar). — särsk. (i Finl.) med innehållsobj., i uttr. mata ngt åt (djur), ge (djur) ngt att äta. Låt dem inte mata för mycket mjöl åt kreaturen. Sederholm Finl. 1: 101 (1863). Alt hvad gården gaf matades åt hästarna. Lindberg FinNov. 182 (1894).
e) bildl.
α) giva (ngn ngt) ss. andlig spis; ”fullproppa” (ngn med ngt). Then ene (hovtjänaren) hälsar then andra höfligha, matar honom medh godh ord (osv.). Forsius Fosz 577 (1621). Det går här i landet endast till en tid att mata folk med dålig litteratur. SvD(A) 1931, nr 135, s. 15.
β) ge näring åt (ngt). Kolmodin Rök. 47 (1728). För att ej mata rheumatismen, måste jag underkasta mig half svältcur. Ahnfelt StudM 1: 342 (1857). Lolo hade ju denna tärande fantasi, som måste matas på något sätt. Edgren Kom. 115 (1891). särsk. med avs. på eld: tillföra bränsle till (elden), ge näring åt; hålla vid liv. CVAStrandberg 1: 157 (c. 1858; bildl.). (De) matade elden genom att kasta in spillror af möbler däri. Lundquist Zola Grus 268 (1892). Hallström Händ. 236 (1927).
γ) (†) ironiskt, i uttr. det är till tarven matat för ngn, ngn har full sysselsättning l. tillräckligt av bekymmer. GBanér (1598) i HB 2: 342.
2) (†) intaga föda, äta; jfr 1 c. Verelius 170 (1681).
3) jäg. o. fisk. förse (jaktplats l. fiskredskap o. d.) med (åtel ss.) bete; agna (fiskredskap); jfr INMATA 2. Linné Skr. 5: 69 (1732). Matade hummertinor. SD(L) 1897, nr 428, s. 2. Quennerstedt StrSkr. 1: 49 (1919).
4) (†) i uttr. mata ngt med ngt, tillsätta l. inblanda ngt i ngt. En lijten hop medh Segersteens grus (thet han medh Smidhie sinder matadhe). Bureus Suml. 33 (c. 1600; rättat efter hskr.).
5) successivt förse (ngt) med det som behövs för dess funktion i visst avseende; särsk. (i fackspr.): jämnt o. gm regelbundna rörelser tillföra (en maskin l. en ugn o. d.) vad som behövs för dess värksamhet l. det material som den bearbetar; fylla på; äv. med obj. betecknande det som framföres till maskinen osv. Mata en maskin, en kvarn, ett tröskvärk, en ångpanna. VetAH 1756, s. 93. Den (dvs. leran) matas .. uti en lerkran. Gundberg Tegel 19 (1860). De större elektricitetsverken, hvilka mata flera tusen glödlampor och båglampor. 2UB 3: 175 (1897). Så länge kaminen matades hölls temperaturen på — 3°. Hedin GmAs. 2: 402 (1898). Hemvävningen .. ger icke färggods nog för att mata .. en med löngods arbetande färgerihantering. Sahlin SkånFärg. 41 (1928). — jfr FÄLT-MATNING. — särsk.
a) med avs. på person: (utan uppehåll l. avbrott) hålla l. förse (ngn) med arbetsmaterial o. d. Mata sättarna på tryckeriet. Halfbacken får alltid komma ihåg att mata sina forwards. Zettersten Tait 54 (1906). Gellerstedt Glänt. 126 (1909).
b) med saksubj., med avs. på sjö l. vattendrag o. d.: förse med vatten, utgöra tillflöde till; ofta i pass.: få sitt vatten l. tillflöde (från ngt). Samtiden 1873, s. 236. (Albano-)Sjön matas af starka underjordiska källor. Lundin Alp. 260 (1883). De talrika små bäckar, åar och strömmar, som mata insjöarna uti landets inre stråtar. AtlFinl. 22: 9 (1899). De af jöklar och snöfält matade högfjällsälfvarna. Högbom Norrl. 244 (1906).
6) lant. om säd(eskorn), ärter, bönor o. d., i pass. l. refl. med intr. bet., förr äv. intr.: sätta l. utveckla kärna, få (väl osv.) utvecklad kärna; förr äv.: mogna. Lind (1738). När Rågen börjat något matas, tål den som aldraminst (frost). VetAH 1742, s. 269. Kornen mata sig. Weste (1807). Då våta år inträffa, växa och blomma välska bönorna oupphörligen, detta hindrar fruktskidorna att mata och mogna. Lundström Trädg. 79 (1852). UtsädT 1897, s. 28. jfr (†): När man tycker (att den sådda) Säden har wäl hint att matas och begynt att groo, då kan det wältas igen, sedan åter harfwas. Rålamb 13: 9 (1690). — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: som har (väl osv.) utvecklad kärna. När Axet är wäll matat. Warnmark Epigr. A 3 a (1688). Rågen .. var blott obetydligt matad. Fennia VIII. 4: 15 (1893). Späda, men fullt matade ärtskidor. HemKokb. 193 (1903). jfr FULL-, HALV-, VÄL-MATAD.
7) i p. pf. i adjektivisk anv., om skaldjur, särsk. kräfta l. krabba: fullt utvecklad, fet, med väl utbildade könskörtlar. Fina och väl ”matade” svenska kräftor. DN(A) 1934, nr 213, s. 13. — jfr VÄL-MATAD.
Särsk. förb.: MATA FRAM10 4. tekn. till 5: successivt framföra arbetsstycket o. d. till maskinen resp. maskinen till arbetsstycket. Nyström Telegr. 170 (1869). JernkA 1880, s. 333. jfr frammata.
MATA FÖR. (†) till 1 d: sätta ut mat ss. lockbete för (djur). IErici Colerus 1: 117 (c. 1645). UpprFiskaren 84 (1847).
MATA I10 4, förr äv. UTI. jfr imata.
1) (vard.) till 1: stoppa mat i (ngn), proppa i (ngn ngt). Jätten .. gaf inte med sig, förrän Börje matat i honom tolf plättar. Topelius Sommarsjö 1: 37 (1897).
2) (vard.) bildl., till 1 e: (gång på gång) inpränta (ngt) i (ngn), ”proppa i” (ngn ngt). De underliga sattser, som han matat i Charlotte och mig. OJSödermark (1822) i 2Saml. 40: 71. Söderhjelm Prof. 308 (1890, 1913).
3) (i fackspr.) till 5, = imata. Törneros Brev 1: 390 (1826; uppl. 1925). För flottningen i rännan erfordras .. manskap, som ordnar och matar i virket. SvSkog. 856 (1928).
MATA IN10 4. (i fackspr.) till 5, = inmata 3. Cnattingius 157 (1878, 1894). Det grofva, fyrkantiga trästycket matas in i ena ändan af maskinen. SD(L) 1895, nr 189, s. 5. 2NF 33: 791 (1922). särsk.
a) el.-tekn. Vi mata .. in ström i statens kraftnät. SvD(A) 1934, nr 11, s. 3.
b) till 5 b. SvGeolU C 219: 42 (1909).
MATA NED10 4 l. NER4. (i fackspr.) till 5. TT 1880, s. 110. jfr nedmata.
MATA PÅ10 4.
1) till 1 e. Efter en stunds tålamodsprövande arbete hade han fått eld, som han flitigt matade på. Granlund KarolinÖ 25 (1914).
2) (i fackspr.) till 5. Wijnblad Tegelbr. 16 (1761).
MATA ÅT. (numera bl. i Finl.) till 1 d: ge mat åt (djur); äv. med innehållsobj. Mata åt Fiskar .. med hvarjehanda slags träck. Broman Glys. 3: 538 (c. 1740). Han begynte .. mata åt honom (dvs. hästen) en kaka bröd. Topelius Vint. I. 2: 283 (1860, 1880).
Ssgr (i allm. till 5; i fackspr.): MATNINGS-ANORDNING~020. —
-APPARAT. Matningsapparat för ångpannor. Pasch ÅrsbVetA 1835, s. 11.
(1 d) -BUR. Matningsbur för småfåglar. GHT 1896, nr 293 A, s. 3.
-DON, n. TT 1942, Allm. s. 86.
-MEKANISM. En sjelfverkande matningsmekanism, som matar fram maskinen i den mån borrhålet fördjupas. JernkA 1880, s. 333.
-TRATT. Juhlin-Dannfelt 394 (1886). Kolen .. nedfalla genom matningstrattar framför pannorna. 2UB 3: 218 (1897).
-VATTEN. (föga br.) matarvatten. Det i (ång-)pannan indrifna matningsvattnet. Pasch ÅrsbVetA 1844, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content