SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1943  
MATTERA mate4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. mattere; av t. mattieren l. fr. mater; till MATT, adj.2]
(i fackspr.) ge (ngt) en matt yta; göra (yta) matt; mattslipa; mattetsa; i p. pf. äv. i adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om den matterade ytan; jfr MATT, adj.2 5, o. MATTA, v. 5. Pfeiffer (1837). UB 4: 317 (1873). Den invändigt matterade (glödlampan). UNT 1929, nr 10354, s. 10. — jfr INNER-MATTERAD.
Ssgr (i fackspr.): A: MATTER-TUNNA, r. l. f. [jfr. t. mattiertonne] (förr) guldsmed. tunna med kallt vatten vari man sänkte ned de föremål som undergått mattering för att avlägsna vid arbetet använd saltmassa m. m. Eneberg Karmarsch 2: 578 (1861).
B: MATTERINGS-MEDEL. HantvB I. 2: 98 (1934).
Spoiler title