SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MAUSOLEUM ma͡u1sωle3um2 l. ma͡ω1-, l. -so- l. -så-, l. —40, n.; best. -leet; pl. -leer; l. MAUSOLÉ -le4, r. l. m.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(maus- 1773 osv. mauz- 1697. mos- 1790. mås- 1817. -lé (-lée, -lee) 1697 osv. -leum 1774 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. mausoleum, fr. mausolé; av lat. mausoleum, av gr. μαυσώλειον, eg. namn på en praktfull gravvård över konung Mausollos av Karien i Mindre Asien, äv. allmännare: storartad gravvård]
praktfullt gravmonument; gravbyggnad; förr äv. om praktfull katafalk; äv. bildl., om (ngt som uppfattas ss.) ett bestående minnesmärke efter ngn. BerC11Begrafn. 1697, s. C 3 a (om katafalk). Linné Bref I. 3: 253 (1774; bildl., om botaniskt storvärk). En teckning af drottning Christinas mausolé i Rom. HH XXV. 2: 40 (1809). Kung Gustaf (III) sade: .. detta hus (dvs. operan) skall vara min Mausolé. Almqvist DrJ 116 (1834). Munthe IslamK 82 (1929).
Ssg: MAUSOLÉ-BYGGNAD.
Spoiler title
Spoiler content